Åmålstjejen Hanna Skogh började med konståkning när hon var sex år. Sedan dess har hon varit fast och i dag är hon ensam åkare från Åmål i Säffle konståkningsklubb. Nio timmar i veckan spenderar hon där och det blir bara roligare och roligare.
Det är kallt i Somashallen i Säffle när Hanna Skogh glider ut på den nyspolade isen. Zambonimaskinen har precis spolat klart och isen blänker. Tre gånger i veckan tar hon sig till och från Säffle för att träna. Totalt blir det nio timmar.
– Mitt intresse för konståkning började när jag var runt sex år. Då såg jag en affisch om prova-på åkning och blev genast intresserad. Efter att ha provat på skridskoskolan bestämde jag mig ganska snabbt för att fortsätta, säger Hanna Skogh.
Har ett mål
I dag är hon 11 år och är yngst i sin grupp som kallas den blå gruppen. De övriga fyra åkarna i gruppen är mellan 13-15 år så Hannah Skogh är yngst.
Det roligaste med konståkning tycker Åmålstjejen Hannah Skogh är att det alltid finns nya utmaningar. Konståkning är lika mycket mental styrka som fysisk träning. Drivet att bli bättre och lära sig nya saker är stort och just nu är hennes mål att klara ett visst test.
– Vi gör olika tester så att vi kan bli olika åkare. Just nu vill jag bli det som heter klubbåkare så det är det jag tränar inför, säger hon.
Tränar balans
Det första man lär sig i konståkning är bland annat piruett på två ben, köttbullen, slalom, tuppen och flygskär. De sex grundhopp som utförs är toeloop, flip, lutz, salchow, ögel och axel. De tre första är så kallade tåhopp, med upphopp från skridskospetsen.
Hanna Skogh har börjat tävla men får just nu ett omdöme i stället för pallplats. Att snurra är en favorit hos Skogh och just nu tränar hon på sin salchow.
– Det är alltid svårt i början. Det blir vad man gör det till. Just nu fokuserar jag på min balans och tränar mycket på den utanför isen, säger hon.
Mycket vilja
För att bli en duktig konståkare och klara de svåra hoppen, stegen och piruetterna krävs mycket träning och vilja. Några saker som är viktiga i konståkning är att ha bra koordination, uthållighet, spänst och ett psyke som klarar av stora påfrestningar, både i tränings- och tävlingssituationen. Träning utanför isen, i form av konditions-, styrke-, teknik- och spänstträning är oerhört viktig för att konståkarna ska bli bättre.