Angående insändare om färdtjänst och vård och omsorg: Ewa Arvidsson (S) och Rolf Lindström (S) har svarat (PD 26 mars 2019) på insändare om förhållande inom den kommunala vården – kan inte Michael Karlsson (S) också fatta pennan och yttra sig om kritiken av färdtjänsthandläggningen?
När Arvisson/Lindström skriver: "Vi politiker, chefer och medarbetare måste hitta vägar och lösningar som hjälper oss att uppnå vårt mål...", måste det målet väl också innefatta – en lön att orka leva för, ett gott familjeliv och naturligtvis nöjda vårdtagare. Hur utvecklar man ett samtal som ger sådan insikt och mer förtroende. Varför inte till exempel genom en insändare som kan öppna upp till det som avhandlas i mer slutna rum?
Debatten om färdtjänst, med insändaren "Aktivitet efter hur tågen går", av Anna Nyqvist (lördag 16 februari 2019, med PD:s träffsäkra rubricering/ bildsättning – tack båda!), borde vara en tankeväckare för fler, och få politiker i fullmäktige (som beslutade om färdtjänstriktlinjerna) att fundera över vad som fattades i den skrivningen av riktlinjer.
Uppmaningen blir: Läs/lyssna mer och tänk själv!
Att tänka med hjärtat behövs också. Det hade till exempel varit intressant med en inblick när Ewa Arvidsson och Rolf Lindström eller Michael Karlsson tänker runt sina "familjebord", om de ältar politisk strategi eller njuter sina måltider mer i ro? Men det är ju ett annat bord...Jag tänkte och skrev detta vid mitt köksbord.
Sven-Olle Å
Insändare: Vi har full tilltro att medarbetare och chefer skall lösa upp de knutar som finns