Hoppa till huvudinnehållet

Krönika: Mer Kina för Åmål?

Publicerad:

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

Vi söker oss dagligen till kommunens hemsida för att få lite information kring kommuneldningens USA-resa. Ännu har inget synts till. Men kommunikationsavdelningen arbetar säkert för högtryck för att få fram korrekta uppgifter till oss medborgare. Kan komma redan i veckan. Så håll ut.

Åmåls vänorter är på tapeten både i PD:s spalter och i folkvimlet. Det var längesen jag fick så många samtal och mejl kring ett ärende. Att döma av dessa, verkar stödet för Åmåls internationella engagemang vara klent.

Men hur kom vänorterna till? Framsprungna ur en stor längtan i folkdjupet? Nja. Om man tänker efter, är tillkomsten snarare exempel på energiska enskilda personer, som ville slå ett slag för sin utländska favorit.

Fast från början fanns det en vacker tanke med vänorter. Föreningen Norden ville inte minst efter andra världskriget genom vänorterna stärka sammanhållningen. Under många år förekom livligt utbyte. Åtskilliga Åmålsbor drog till Grenå, Dröbak och Loimaa. Och vi fick besök tillbaka.

Av detta ursprungliga samarbete finns bara Dröbak/Frogn kvar. Men istället har Åmål på tämligen lösa grunder skaffat sig nya vänorter. Påhejad av någon enskild person. Bakom Türi i Estland låg Peeter Särg, tyska Gadebusch stod Håkan Bürgemeister nära.

Partnerstaden Manfwa i Uganda (har ni varit där?) hade om jag minns rätt Holger Jonasson upptäckt. Vänorten Kubrat i Bulgarien (har ni varit där?) var det visst någon centerpartist som såg till att knyta till oss.

Aktuella De Pere i USA har något att göra med Megtec, som har sina rötter där.

Hur Stadshuset hittade Dunhuang vid randen av Gobiöknen är mig obekant. Kanske något gammalt tips från Sven Hedin som när det begav sig skådat staden från kamelrygg?

Ingen skugga faller på ovannämnda initiativtagare. Snarare argumenterade dom skickligt.

Men planerar kommunledningen ytterligare närmanden till Kina?

Vänorten vid Gobiöknen är bara början, befarar en del. Misstanken stärktes härom veckan när det kom förslag på ett helt fyrverkeri av lokala förbud. Det handlar om just fyrverkeri (för alla utom kommunen själv), tiggeri, volymen på musik från bilar, restriktioner vid bad och alkoholförtäring.

– Sen kan vi med stolthet kalla oss ”Lilla Peking”, kläckte en lustigkurre. Förbjudna staden.

Sune Tholin

Artikeltaggar

ÅmålBulgarienKinaKrönikorUganda