• idag
    22 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      2.4 mm
  • lördag
    23 jan
    • Vind
      5 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    24 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      N
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • måndag
    25 jan
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • tisdag
    26 jan
    -0°
    • Vind
      1 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm

Krönika: Slå signal till tårna

Krönikor
PUBLICERAD:
Sune Tholin skriver tisdagskolumnerna i PD.
Kolumnen, 26 november 2019.

Häromdagen erfor jag mänsklighetens senaste landvinning. Då for tankarna till min käre farfar och hans skomakarläst. Största delen av min barndom bodde jag hos mina farföräldrar.

Komplicerade halvsulningar fick någon skomakare där på Gårda ta hand om. Men mycket fixade farfar. På den tiden hade skor i allmänhet lädersula. För att inte slita på lädret och minska halkrisken, skar farfar genast till en tunn gummisula som klistrades på. Jag minns ännu lukten av klistret, som benämndes solution.

Jag har ännu kvar farfars läst, som han använde även när skor skulle klackas om. Sånt förekommer väl inte i vår slit- och slängtid.

Nå. Dessa minnen dök upp när jag läste om en ny produkt på området. En iläggssula för den frusne. Man klipper själv till passformen.

Det fina i kråksången är att värmen i sulan styrs av ens smartphone. En app ingår förstås, vilken ser till att en komfortzon på 30–35 grader skapas för fossingarna.

Självklart har sulan inbyggd steg- och kalorimätare. Batteriet laddas med USB-kabel.

Någon varningsfunktion vid ohämmad fotsvett verkar dock inte finnas i denna första serietillverkning.

Den digitala fotvärmaren får man för under tvåtusen spänn.

– Du vet farfar. Längre fram kommer man kunna ringa till sina fötter och kolla läget där nere, såg jag mig i andanom berätta.

Farfar hade varit skeptisk. Vi hade förresten inte ens telefon. Inte heller släktingarna och familjens bekanta. Så det fanns helt enkelt ingen att ringa till.

För att ytterligare understryka att vi rör oss i förhistorisk tid, kan nämnas att farfar som stationskarl i Partille kring år 1900 måste lära sig morsealfabetet. Kommunikationen med närmaste stationerna skedde ännu med telegrafnyckel. ”Tåg in” och Tåg ut” knackades till Olskroken respektive Jonsered.

Vi fortsätter inom samfärdsel och ser vi till vår glädje att Åmåls hamn åter är öppen för trafik. Det höll på att gå galet när man i Stadshuset började tala om muddring för jättesummor. Definitiv stängning låg i farans riktning.

Undervattensgrejer är svåra och väl utanför vad man normalt handhar i kommunen. Så det är begripligt att viss rådvillhet utbröt.

Tack och lov finns i stan flera med sakkunskap på området. Under Ingvar Dybergs ledning löstes akuta problemen.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.