• idag
    25 nov
    10°
    • Vind
      6 m/s
    • Vindriktning
      SV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • torsdag
    26 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      NV
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • fredag
    27 nov
    • Vind
      2 m/s
    • Vindriktning
      NO
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • lördag
    28 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      O
    • Nederbörd
      0.0 mm
  • söndag
    29 nov
    • Vind
      3 m/s
    • Vindriktning
      S
    • Nederbörd
      0.0 mm

Värre var det 1863

Krönikor
PUBLICERAD:
Sune Tholin skriver tisdagskolumnen i PD.
Kolumnen 3 december 2019.

Förra veckan kom så årets vemodigaste sjötur. Dags för båten att få några månaders vintervila. Ute vid Laxgrund gick sjön högre än jag trott. Nattens nordliga kuling levde ännu kvar med gammal sjö. Så det blev stampigt upp mot Fogden.

Värre var det senhösten 1863. Värsta stormen i mannaminne, sa man då. Säkerligen handlade det om en orkan och då är det en bit över 30 sekundmeter. Troligen finns ingen motsvarighet sen dess.

Orkanen drog in över Vänern med full kraft tidigt på morgonen 28 oktober 1863. Vinden hade redan härjat ett par dagar över alla norra Europas farvatten. Men det fanns vid den tiden inga möjligheter att sprida stormvarningar. Så man var oförberedd i Vänern.

Segelfartygen dominerade ännu Vänersjöfarten. Och dessa fick svårast att klara sin manövrering, särskilt i trånga farleder. Ett ångfartyg som lyckats gå över sjön från Lurö, rapporterade att man under färden sett mer än 40 förlista fartyg.

Utefter danska Nordsjökusten gick många fartyg i kvav och åtskilliga sjömän miste livet. Likaså ute på Nordsjön. Massor av sönderslagna fartyg flöt omkring med nödflagg, ofta med riggen på däck eller utsidan. Där måste passerande fartyg efter stormen ha förstärkt utkik för att gå klara.

Någon siffra över omkomna i Vänern har jag inte hittat. Men hösten 1863 hade varit mycket varm. Den höga vattentemperaturen gjorde att överraskande många kunde överleva och rädda sig upp på holmar och skär.

Simon Granath (1901–1992), befälhavare som segla på Vänern och de stora haven, berättar i sin skrift ”Vänerminnen” om de tragiska höstdagarna 1863.

Detta apropå blåst på Vänern. Min färd upp till Åmål var förstås bara en smekning jämfört oktoberorkanen. Dessutom blev vattnet smult när inloppet till Åmål närmade sig.

I så gott som hela Åmålsviken var vattnet brunfärgat. Åmålsåns just nu strida flöde för väl med sig jord och annat. Sån har jag inte sett viken sen kommunen i våras hade grävmaskin i Åmålsån. Utan mudderlänsor.

Nog är väl ”smulvatten” ett märkligt ord? Jag måste kolla. Jo, i fornsvenska användes ”smultna" i betydelsen ”bli lugn”. Smul ska även vara släkt med ”smälta”.

Förresten stötte jag häromdagen på ordet ”förfall” som beskrivning av is som inte längre bär. Förfallstider. Norrländskt?

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.