Svar på insändare i PD 17/12 med signaturen "Damen i liten röd bil":
Det är ju helt i sin ordning att du ber om både ursäkt och förlåt. Men jag måste erkänna att jag blev knäsvag när jag läste din insändare (och det beror inte enbart på en begynnande artros...) och läser dina förklaringar.
Jo, det var lördag kväll, cirka kvart i sex, på väg till barnvakt hos sonen. Övergångsstället Karlstadsvägen, där Steckseniigatan kommer upp och korsar. Jag och hunden kom från öster mot väster (från Åmålsgårdssidan). Den lilla röda bilen kom från norr.
Jag hade reflexer på båda benen och hunden reflexsele – och reflexer ska sitta lågt! Övergångsstället är skyltat med reflexmaterial.
"Damen i liten röd bil" skriver : "Hastigheten var anpassad efter stadstrafik och lagens alla gränser." Och "Det var mörkt, det regnade i en reflekterande vägyta /.../ både mannen och hunden var svarta."
Jag påstår inte att hastigheten överskred 50 kilometer i timmen, men jag tror inte den var lägre heller. Så troligtvis höll du maxhastighetsgränsen, men vad du menar med "och lagens alla gränser" fattar jag inte. Så min fråga blir: Tycker du att du anpassade farten efter rådande omständigheter ? Du närmade dig ett övergångsställe, en reflekterande vägyta, kanske vindrutetorkarna lämnade kvar en del på rutan. Och om du, som till exempel jag, ser sämre i vädret denna regniga kväll...
Jag tror på reflexer, absolut. Och när jag är ute och går, med reflexer, tänker jag ändå att jag inte har några på mig – och litar inte på någon annan.
Jag hade koll på dig hela tiden och blev sur/förbannad och "gormade" åt dig, när du inte släppte på gasen ens när du passerade cirka en meter bakom mig.
Nu har jag fått förklaringen. Du såg inget och tycker att du var en god trafikant.
Med hopp om att vi alla tar det lugnt i trafiken och anpassar farten efter omständigheterna – och bär reflexer.
Sten Nilsson och Lurvas