Den nya digra forskarutredningen om arbetslösheten i Åmål har redan börjat leda till tankeverksamhet bland politikerna.
– Det mest slående intrycket är bilden av att vi kanske bor i ett annat Åmål än vad vi trott, säger kommunalrådet Michael Karlsson (S).
67 sidor med tung och bedrövande läsning lades på bordet när Henrietta Huzell, doktor i arbetsvetenskap, presenterade åtta hypoteser till kommunens höga arbetslöshet vid veckans fullmäktigemöte.
Efter presentationen fick politikerna ställa frågor.
Kommunstyrelsens ordförande Michael Karlsson (S) tycktes särskilt ha fastnat för hur Huzell avfärdade den, åtminstone lokalt, ganska vanliga bilden av Åmål som en stad präglad av bildning.
– Utredningen visar hur dominant tillverkningsindustrin fortfarande är, sa Karlsson, och spånade vidare om inte fler enkla jobb, ett första steg ut på arbetsmarknaden, skulle kunna bidra till att vända på den negativa spiralen.
Ur ett vetenskapligt perspektiv verkade dock den tanken vara överspelad.
– Förr kunde det sägas saker som "bara du får in en fot så blir du kvar". Så ser det inte ut längre. Många tar ett första steg in, men sedan åker de ut igen. Vi måste förstå att det är ett annat Sverige, en annan värld och ett annat Åmål idag, säger Henrietta Huzell.
Alliansföreträdaren Lars Ottosson (C) noterade av genomgången att de äldre ständigt blivit kvar på arbetsmarknaden, trots alla upp- och nedgångar.
– Kan det handla om las på industrisidan? frågade han.
Nej, menade Henrietta Huzell, som påpekade att samma mönster gäller över hela Europa, även i länder med starkare och svagare fackrörelser än Sverige. Istället tror hon det handlar om en kombination av ökad ork och bättre hjälpmedel.
– Det kan också vara så att äldre sitter på den kompetens som arbetsgivarna behöver. Om 55–65-åringarna puttas ut så kan inte de yngre ersätta dem. Tilltron till yngre får man vara försiktig med, säger Huzell.
En annan Alliansledare, Peter Stenberg (L), tycker sig se vissa skillnader vad gäller den psykosociala biten i Åmål jämfört med exempelvis Göteborg och Malmö. Att folk kanske är mer rädda för att ta till sig nyheter här.
– Finns en sådan parameter? frågade Stenberg.
Henrietta Huzell svarade:
– Det är inte där skon klämmer. Det finns ingenting som sticker ut särskilt för Åmål vad gäller företagande.
Samtidigt håller hon delvis med Stenberg i hans vidare resonemang om att det finns en osynlig, men ändå tydlig, barriär mellan infödda "åmåliter" och inflyttade som kanske inte är till gagn för kommunen.
– Det finns gränser för när det blir hämmande att försvara bygden.