Hur skriver man den perfekta spänningsromanen? Hur fungerar det att skriva tillsammans och hur får man tag i en agent? Goda råd och många svar, fick publiken på lördagens författarkväll med Peter Mohlin och Peter Nyström i Fengersfors.
Det var goda förutsättningar för en fin kväll för den publik som tagit sig till Not Quite i Fengersfors och Fröskogs kulturförenings författarkväll. Kaféet var öppet, parken utanför badade i sol och det fanns gott om utrymme att sitta på behörigt coronaavstånd. Men framför allt fick de cirka 25 närvarande ta del av ett intressant och underhållande scensamtal med deckarförfattarna Peter Mohlin och Peter Nyström, vars hyllade debutroman "Det sista livet" kom ut i april i år.
– Hela projektet med boken har tagit tio år från första idén, så det var en maratonsegerkänsla, säger Peter Nyström.
Det är inte bara förnamnet som de båda författarna har gemensamt. De växte upp i Åmål och redan i sjätte klass på Södra skolan övertalade de sin lärare att få skriva en berättelse tillsammans. Från barndomens byggen av bilbanor, via tonårens egenskrivna revyer på Karlbergsgymnasiet, har deras gemensamma kreativa bana senare återknutits och fortsatt. Att Mohlin utbildat sig till journalist medan Nyström har jobbat som regissör och dramatiker, gör att de kompletterar varandra som författare.
– Mohlin har sista ordet när det gäller finputsen på orden och jag har sista ordet vad gäller dialogen, säger Peter Nyström.
– Nyström är en klippa på dialog och dramaturgi, säger Peter Mohlin.
De skriver var sitt kapitel och redigerar och rör om åt varandra till en mix där ingen känner igen vem som skrivit vad. Att författarparet är väl samspelta märks också tydligt under samtalet.
– Vi är otroligt prestigelösa och håller oftast med varandra, säger Nyström.
– Skaver det för en, skaver det för båda är en regel som vi har och det finns egentligen bara en lösning när man väl kommit på den, säger Mohlin.
Berättelsen om deras resa tillsammans som deckarförfattare går från viljan en midsommardag 2010 att göra något tillsammans, via jakten på en agent och skrivandet på det manus som de nu ser tillbaka på som ett övningsexempel. Från de refuseringsbrev, som fick dem att börja om efter fyra års arbete och fram till den dag – som de kallar magisk – då de fått kontrakt med Norstedts förlag.
– Läsandet av refuseringsbreven blev en milstolpe för oss. Våra karaktärer var för svaga. Vi hade inte vågat gå ner i dem, säger Peter Mohlin.
Just att ha en stark huvudkaraktär, som har en egen vilja och gärna en inre konflikt, är första punkten på den fempunktslista, som författarna generöst bjuder publiken på efter paus. Genom olika exempel talar de om att renodla och sträcka ut något till sitt max, om att gestalta känslor istället för att bara berätta om dem och att inte minst om att bekämpa klichéer.
– Ta inte första idén. Tänk till och vänd på det och gör tvärtom. Det kan göra det både intressantare och mer trovärdigt.
Listan avslutas med en punkt om hur spänningen påverkas av om läsaren ligger lite före eller lite efter i dramaturgin och om vikten av att hålla koll på vem som vet vad och när.
– Här är listan, men vi fortsätter jakten på den perfekta spänningsromanen, säger Mohlin och Nyström, som nu är på gång med en uppföljare till den lyckosamma debutboken.