För några år sedan skadade sig Niklas Magnusson allvarligt i en motorcykelolycka på isen i Fengersfors. Han svävade i livsfara och fick tillbringa två månader på sjukhus. I helgen gör han dock comeback, i Gotland Grand National.
– Jag har sett fram emot det sen skadan, säger han.
2016 skulle Niklas Magnusson ut på isen i Fengersfors för att kolla på när hans bror körde med sin motorcykel. Dagen slutade i en katastrof som höll på att kosta Niklas livet och en återkomst till enduro var väldigt långt borta. På lördag står han dock på startlinjen igen, i Gotland Grand National, vilket blir hans första tävling efter olyckan.
– Det ska bli väldigt roligt, fantastiskt kul. Jag har sett fram emot det sen skadan. Det har varit en väldig push framåt att ha ett mål att träna inför, så det ska bli väldigt kul.
Kan du berätta om olyckan?
– Meningen var inte att jag skulle köra själv utan jag skulle kika när brorsan körde på isen. Sen hade brorsan grejat lite med sin cykel och sa att den gick så bra så jag frågade om jag fick prova ett varv. Jag hade bara vanliga lågskor och satte bara på mig hjälmen och skulle köra ett varv och det gick åt pipsvängen. Jag ramlade och fastnade med benet i däcket och det är sådana riktiga isdäck, så det slet av vadmuskeln och kroppspulsådern, hela underbenet egentligen. Det var väldigt tilltrasslat. Jag hade tur att kompisarna som körde var där, de räddade livet på mig, för jag äter blodförtunnande också då jag har haft problem med proppar i lungorna. Och när kroppspulsådern brast så blödde det något fruktansvärt, så jag svimmade av ganska snabbt, säger Niklas och fortsätter:
Fyra lokala förare kör enduro på Gotland– Jag kommer inte ihåg så mycket, men de hade fått upp benet och tog ett skärp eller något slags spännband som de kunde strypa blodflödet med. Sen försvann jag där och så blev det helikopterresa, där vi mellanlandade på Näl och hämtade blod och sen flög vidare till Sahlgrenska där jag låg i koma till och från i två veckor ungefär på intensivvården.
Niklas Magnusson berättar också att han fick genomgå runt 10–15 operationer och att han låg med benet i en ställning med bultar i borrade i benet och vajrar fastsatta i sängen. Efter ungefär en månad var första gången han satt upp efter olyckan.
– Allt bara snurrade, bara av att sitta upp. Så det var första steget, att lära sig att sitta upp. Sen några dagar senare fick jag börja försöka gå eller resa mig upp, så jag gick och hängde på en vagn, en stor rullator kan man säga. Sen fick jag börja träna. Det tog väldigt lång tid innan det läkte.
Blev förlamad
Efter att såret läkt ganska bra fick Magnusson börja med sjukgymnastik, som han höll på med i ett år. Men han tränade inte upp sin vanliga vadmuskel.
– De tog latisimus-muskeln som sitter i ryggen och satte in i vaden. De är helt otroliga på att få ihop sånt. Sen tog de hud från hela kroppen och gjorde hudtransplantationer. Därefter snyggade de till så gott det gick, men benet är väldigt sargat. Jag är förlamad från knät och nedåt. Jag kan inte röra foten, men jag har knäleden kvar.
Det fanns en risk att läkarna skulle ha behövt amputera hela benet.
– De satt i möten i flera timmar. Men de sa att de skulle göra ett försök. Den första operationen pågick i 15 timmar tror jag.
Idag har Niklas Magnusson återgått till att jobba 100 procent. Han började med 2 timmar om dagen med lättare jobb och sedan ökade gradvis. Han har även en speciell ställning i arbetsskorna som hindrar foten från att "ramla ned" då han inte har någon känsel i fotleden. Det blir också ett problem på motorcykeln.
– Det är det som är det svåra när jag kör motorcykel för den foten ska ju växla, så jag får växla med hälen och sparka växlarna upp och ned, säger Niklas.
I övrigt mår Niklas i dag relativt bra.
– Det lite värk och sådant, men om jag tränar och rör mig hela tiden så funkar det.
Han berättar också att hans sambo varit ett enormt stöd för honom, både under tiden på sjukhuset och efter.
Blev inspirerad
Trots olyckan har Niklas inte blivit avskräckt från att köra igen, även om hans första tanke var annorlunda.
– Först tänkte jag att jag aldrig mer sätter mig på en motorcykel, men sen har jag alltid varit så intresserad och så. Sen fick jag en signerad bok av Anders Eriksson, den sjufaldige världsmästaren i enduro. Han var med om en liknande skada. Jag blev väldigt inspirerad när jag läste om hur han tog sig tillbaka till världseliten. Jag tänkte att nu ska jag också tillbaka. Klarade han det ska jag klara det.
Han har även varit med på Gotland de två senaste åren och hjälpt sin bror och kompisar och det gjorde honom inte direkt mindre sugen på att köra.
– Jag blev ju sugen när jag såg alla andra. Då bestämde jag mig för att jag skulle försöka.
Startar på lördag
Niklas kör som sagt igen på lördag på Gotland, men han har inte satt upp några speciella mål sett till placering.
– Det är ju nästan 3000 startande och det är världens största enduro-tävling. Men vi kör i tre timmar, så målet är att klara av att köra i tre timmar, sen får vi se hur många varv det blir. Ett varv är 2,2 mil. Jag ska försöka köra tiden ut, så får vi se hur långt det räcker.