Både älgar och krokodiler och kaxiga fåglar därtill har flyttat in på Konsthantverkarnas galleri i Karlstad. Konstsmeden Inge Dahlgren från Frändefors är den som tolkar naturen på sitt eget sätt - med utgångspunkt från järn.
Han bor i dalsländska Frändefors och har sin smedja i Trollhättan i en gammal industrismedja, där det tillverkats lok och turbiner förr.
– Den är speciell och vacker. Det är riktigt högt i tak och kolossalt stort, beskriver han stället som han delar med tre andra konstsmeder.
Också mera bildligt talat är det högt i tak när han sätter igång.
Natur och fantasi
– Jag jobbar mycket med djur och fåglar utan att veta något om hur de ser ut och jag är inte intresserad av det heller egentligen, hur de ser ut i verkligheten, utan bara av det som blir slutresultatet, säger han.
Han är fri att göra fåglar som ingen ornitolog har sett. En krokodil kan simma över utställningsbordet och hårt och svart järn formar ett mjukt träd.
Han utgår från en enkel skiss och järnstänger och låter processen och materialet styra.
– Järnet har en egen vilja. Jag kan inte göra vad som helst med det och det gäller att upptäcka gränserna och kanske skjuta på dem litegrann, säger han.
Fysik och dramatik
En gång i tiden tänkte han sig att arbeta med keramik, men valde till sist silversmide och via det hittade han till järnet.
Vad lockade dig?
– Det var det fysiska och det dramatiska i järnet: elden och intensiteten när man arbetar. Det är fysiskt och jag tycker om att arbeta med hela kroppen. Det är inte bara intellektet och känslorna. Det är en utmaning för kroppen också, säger han.
Järnet är tungt, det värms upp till drygt tusen grader och bearbetas med hammare mot ett städ. Grundprincipen är densamma som använts av generationer av smeder.
Tradition och nytänkande
– Det är en del av tjusningen, att man är en del av en tradition också. Samtidigt är jag ju här och nu, så jag måste göra något nytt av det. Jag kan inte bara upprepa det andra har gjort utan får försöka utveckla det.
Han har gott hopp om framtiden för smidet. Själv tog han examen på Konstfack 1990 och efter 30 år som yrkesverksam ser han god återväxt i leden, inte minst via Steneby-skolan.
– Det är jättestarkt, det är många ungdomar som är väldigt duktiga.