Så här års tycker jag det är lite sorgligt, att alla fina ljusen ska plockas ner efter Knut.
Jag brukar inte fira jul hemma hos mig och pyntar inte överdrivet. Det är väldigt få tomtar som letar sig in i mitt hem. Men jag har ändå en kartong med saker som nu borde ha förpassats tillbaka till källaren.
Borde är ordet. För detta hade jag inte hjärta till.
Min gran måste ha varit väldigt färsk när den flyttade in i lägenheten. I år blev det också först på julaftons förmiddag. Så granen har inte ens börjat barra. Den är grön och frisk. Det gjorde att jag har bestämt mig för att ändra traditionerna och låta granen stå kvar tills den mår sämre. Jag tycker den lyser upp så fint i vardagsrummet om kvällarna. Knutfirandet begränsades till att julduken förpassades till tvättkorgen.
Adventsstjärnan i koppar som hänger i fönstret brukar alltid få vara med till vårljuset kommer i mars. Den är väldigt fin och inte överdrivet julig. Jag fick skönt stöd i mitt val när kollegan avslöjade att hennes bror i Bryssel har adventsstakarna framme året om. I Belgien är det ju ändå ingen som vet att det är adventsstakar. För belgarna är det bara fönsterlampor, om än med lite ovanlig utformning.
Stillsam enmansversion
I helgen hade jag tentafest. I rätt stillsam enmansversion då – eftersom allt nu är som det är. För att vara mer precis, pratar vi om ett glas rödvin i tv-soffan. Men det kändes ändå som en lämplig passagerit efter en hemtentamen av det svettigare slaget förra torsdagen.
Det var länge sen jag senast utsatte mig för en sån pärs. Det var nog typ tio år sedan, när högskolan i Halmstad oväntat smällde till med salsskrivning för distansstudenterna. Som väl var visade det sig att Åmåls kommun hade en av landets absolut bästa servicenivåer på området. Det är klart vi ordnar det, sa man på komvux i Åmål. Något som inte alls var lika självklart i alla kommuner. Åmål och Tumba sa ja direkt.
Dåvarande rektorn Annika Larsson ryckte ut själv som tentavakt. Till en början var vi två som satt och skrev, i olika ämnen, i en liten skrubb i tingshuset. Men merparten av tiden var det bara mig hon hade att bevaka – i fem timmar. Svåraste tentan jag någonsin skrivit. Det var bara fyra frågor, men jag hann inte färdigt. Det var precis att jag klarade godkänt och det var ju för väl – så jag och Annika Larsson slapp göra om proceduren. Men jag tror inte hon hade bangat.