På Tollebols gård i Åmål bor ungefär 1 800 grisar. Christoffer Seleskog, 31, som driver gården tänkte bli golvläggare, men tog i stället över gården efter sin svärfar.
Han har ett engagemang för lantbrukets betydelse för miljön, men tycker arbetet skildras negativt. Han vill visa att det finns gårdar som sköter sig och tar hand om djuren.
Tollebols gård ligger strax utanför Åmål. Den drivs av Christoffer Seleskog tillsammans med fyra anställda. Just nu finns också en praktikant som hjälper till. Det är jämn fördelning av män och kvinnor i arbetsstyrkan.
På Tollebols gård föds grisarna upp från start och totalt finns där runt 1 800 grisar: kultingar, suggor och galtar. Grisarna äter mellan tre och fyra ton foder om dagen. Men som helhet räknas detta som en mindre gård.
Djuren på gården är födda där och stannar kvar hela livet, fram till slakt. Christoffer Seleskog föredrar den uppfödningsmodellen, bland annat för att det minskar risken för sjukdomar. Men att ha alla djuren, i olika åldrar, på gården kräver mycket arbete och är utrymmeskrävande.
I mars har det gått två år sedan Christoffer Seleskog tog över driften av gården från sin svärfar Sven Callenberg. Första året gick väldigt bra och Christoffer Seleskog arbetade hårt för att kunna göra investeringar på gården. Även andra året har varit gynnsamt.
Fler väljer svensk kött
Det går rent generellt bra för grisbranschen just nu. I coronapandemins fotspår är efterfrågan på svenskt kött fortsatt hög, med bra priser till uppfödarna som följd. Det handlar framför allt om att människor lagar mat hemma i stället för att äta ute. I butikerna väljer de allra flesta konsumenter svenskt kött, medan restaurangerna i högre utsträckning köper importerat kött.
Nu är prisskillnaden mellan svenskt kött och importerat kött på historiskt höga nivåer, vilket gynnar de svenska lantbruken. Bland bönderna uppskattas att konsumenterna är beredda att betala extra för svensk kvalitet. Om fler köper svenskt kött, genererar det i förlängningen också fler lokala arbetstillfällen.
Tollebols grisar slaktas på Dahlbergs slakteri i Brålanda, som bland annat levererar kött till Ica. Men Christoffer Seleskog har som mål att så småningom kunna sälja själv. Han ser en marknad.
– Jag önskar att jag kunde sälja köttet här på gården. Många gillar att handla lokalproducerat, säger han.
Kring gårdsförsäljning finns det emellertid mycket regler och det är en lång process innan det kan bli av. Men det ingår i framtidsplanerna för gården.
– Det hade varit kul och folk hade också fått chansen att komma hit och besöka gården, säger Christoffer Seleskog.
Säljare till bonde
Planen när han var ung var aldrig att bli bonde. Hans faster och hennes man hade mjölkkor, men det är den enda relation han hade till yrket. Christoffer Seleskog kommer från Bengtsfors och bodde några år i Göteborg och Stockholm, innan han flyttade till Tollebol med sin familj.
Parallellt med ett jobb som säljare, hjälpte han sin svärfar på gården. Tanken var att han skulle bli golvläggare och arbeta i Norge, men han sköt upp beslutet gång på gång, eftersom det fanns mycket att hjälpa till med på gården.
– Det fanns inte på kartan när jag gick i gymnasiet att jag skulle bli bonde, säger han.
Han tycker att fler borde upptäcka yrket. Det är inte nödvändigt att vara uppvuxen på gård för att bli lantbrukare. Ett allmänt intresse för djur och maskiner räcker långt.
Arbetet som bonde tar emellertid mycket tid och det kan vara svårt att vara ledig.
– Man måste vara tillgänglig och ta hand om djuren sju dagar i veckan, säger Christoffer Seleskog.
I Sverige är det hårda lagar kring djurhållning. Så länge djuren mår bra, så är det positivt, tycker Christoffer Seleskog.
Det är till exempel lag på att kultingarna ska vara hos sin mamma i minst fyra veckor. I Tollebol brukar de skiljas åt efter cirka 40 dagar, eftersom det visat sig att grisarna mår bättre av det. Smågrisarna flyttas kullvis till en tillväxtbox, där de lever med sina syskon i sex veckor. Därefter storlekssorteras grisarna och flyttar in i slaktsvinsstallet. Efter 15 veckor där väger de cirka 125 kilo och är klara för slakt.
Tollebols gård är noga med är att grisarna ska ha ett bra liv. Det är viktigt att det är rent och fint i boxarna och att det finns tillgång till rent vatten och mat.
– När grisarna mår bra, växer de, säger Christoffer Seleskog.
Inte självförsörjande
På gården odlas korn, vete och havre som foder. Gården är inte självförsörjande på foder, eftersom det då skulle krävas större arealer. Åkermarken är på 170 hektar och det skulle behövas ytterligare 100 hektar för att täcka foderbehovet.
Christoffer Seleskog tycker att bilden av lantbruk och djurhållning, så som den framstår i media, inte alltid stämmer med verkligheten. Han vill visa att det finns gårdar som sköter sig och tar hand om djuren.
Han tycker det är tråkigt när lantbruket skildras negativt. I början av januari gjorde ”Uppdrag granskning” ett avslöjande från ett kravmärkt slakteri där djuren misshandlades. Det slakteriet har stängts ner.
– Det är bra att sånt kommer fram, men man vet inte alltid sammanhanget. Men det är bra att de fick stänga, säger Christoffer Seleskog.
Han tycker det är konstigt att det kan bli så fel i tillsynen. Veterinärer besöker både gårdar och slakterier för att se att allt går rätt till.
– Jag tycker också att det ligger på varje bondes samvete att följa lagar och regler, säger han.
Christoffer Seleskog är också engagerad i miljöfrågor och vill framhålla lantbrukets betydelse för miljön. Han tycker till exempel det är orättvist att beskriva djuruppfödning som dåligt för klimatet. Det är inte självklart att de importerade vegetariska alternativen har mindre klimatpåverkan än vad svenskt kött har.
En arbetsdag
Arbetsdagen på gården börjar vid sju. Boxarna skrapas och nytt strö läggs ut. Sedan får först suggorna och smågrisarna foder.
– Vi ser till att alla är uppe och äter. Om inte någon äter som de ska, hjälper vi till, säger Christoffer Seleskog.
Vid nio är det frukost för personalen. Därefter är det slaktsvinens tur att få städade boxar och foder. Även där kontrolleras att alla grisarna äter som de ska.
På eftermiddagen börjar processen om, att se över boxarna och utfodra.
Matning och städning är standarduppgifter. I övrigt är ena dagen inte den andra lik när man jobbar med djur. Rätt som det är, kan också något gå sönder och behöva repareras. Under odlingssäsongen är arbetet mer intensivt, inte minst i skördetid.