I helgen väntar digital påskparad för min del. Jag är en av dem som ska administrera cyberrymdparaden. Hoppas det är många som vill skicka en påskhälsning till nära och kära.
Vissa påtryckningar utövas om att vi arrangörer bör föregå med gott exempel och leda paraden framåt. Chefredaktören är redan uppladdad, med rosor på kind. Vi får väl se. Det är nog läge att leta fram sjaletten själv. På galleri.provinstidningen.se finns möjlighet att både se andras bilder och hälsningar och att ladda upp.
Priserna är samma som tidigare. Det diskuterades på allvar om det skulle gå att lösa att alla deltagare också fick godis som vanligt, kanske med posten, men idén övergavs.
Innan paradbilderna visas, ska någon av oss här på PD-redaktionen godkänna och trycka på publiceringsknappen. Som jobbhelg betraktat känns det komfortabelt och trevligt, men jag har funderat ganska mycket på hur många bilder som kan tänkas komma.
Alltför få deltagare är ju alltid tråkigt när någon anstränger sig. Jag kommer framför allt att tänka på en tomteparad i tio minus, snö och kuling. Bistert är bara förnamnet. I tåget gick en av mina fotbollskompisar. Hon offrade sig tappert för barnens skull, men hade lärt sig en läxa: ”Jag ska aldrig mer säga i förväg att i morgon ska vi gå och träffa tomten.”
Det vore hur kul som helst med en jätteparad, men hur många bilder klarar vi att granska och trycka igenom?
Ett annat speciellt uppdrag den här veckan är att jag har träffat deckarförfattarna Mohlin/Nyström, som är på promotionturné för John Adderley-uppföljaren. Jag insåg snabbt att förlagets tjänstvilliga presskontakt inte riktigt hade koll på hur litet Åmål är. Jo, det kan möjligen hända att vi här på tidningen hört talas om herrarna förut...
Jag är jämngammal som Peter och Peter och vi gick i parallellklass på Kristineberg och Karlberg. Sedan hamnade jag och Peter Mohlin i samma klass på journalisthögskolan. Det var rena Karlbergsmaffian där i Sundsvall i slutet av 90-talet. Men medan Peter höll till utåt Skönsmon, bodde jag vid Sidsjöbäcken, inte långt från Sallyhill.
Det är rätt speciellt att vara lokaltidningsreporter på sin uppväxtort. Vi måste skapa våra egna integritetsgränser. Men som Peter Mohlin konstaterade, det är ju en fördel att ha koll på vem man skriver om.