Strandbete görs i ordning vid Tydjesjön – för fåglarnas skull

Ett femårigt arbete för att göra i ordning strandbete vid Tydjesjön är på väg att avslutas. När boskapen betar och trampar i sjökanten, kommer fler vadarfåglar att trivas i den öppna naturen.

Ett år kvarstår, men effekterna av restaureringen syns redan.

Tydjesjön har länge varit ett besöksmål för naturälskare. Fågeltornet i norra änden av sjön byggdes 1983 och här hade Fältbiologerna sin stuga när föreningen var aktiv. Även just den här lördagen var ett gäng fågelskådare från Dalslands ornitologiska förening på plats, på östra sidan av sjön för att slippa motljus.

Restaureringsarbetet som pågår äger emellertid rum på södra och västra sidan av Tydjesjön. Det inleddes för fem år sedan nere vid Forsnäs och där väntar snart slutbesiktning. På västra sidan är det ett år kvar innan det ska vara klart.

Få bort vass

Kring Västra Sjögar har det under vintern skett omfattande avverkning och röjning och de strategiskt kvarlämnade högstubbarna sticker upp. Slyn är borta, marken ligger öppen och börjar bli grön, och under våren har det eldats vass för att göra mer plats för betet.

Just eldningen visade sig vara svårare än beräknat. Det var till att börja med rätt svårt att få elden att ta sig, men det blev också mycket rök, vilket var problematiskt med tanke på hur nära E45 går. Informationsskyltar sattes ut och räddningstjänsten varskoddes, men även när elden var kontrollerad kom det in larm till SOS Alarm.

Det blev också några rejäla konditionspass i vadarstövlar medan arbetet pågick.

Nu får eldandet vara för i år. Inom en eller ett par veckor ska 70 nötkreatur från Björkil & Amnebyns gård, mellan 12 och 32 månader gamla, släppas ut på strandängarna. Flera av djuren har gått och betat på samma område tidigare. Det blir deras jobb att hålla öppet, genom att de äter de späda vasskotten. Djurens insats är avgörande i skötseln av strandängen.

– Jag vill inte släppa djuren för sent på ett sånt här område, för då tycker de inte om vassen, när den blir för grov, säger djurhållaren Gustav Bäckström som arrenderar betet.

Det dröjer inte länge innan en fiskgjuse seglar förbi och sen en havsörn. Borta över vassen flyger den bruna kärrhöken och längre bort på åkern några tofsvipor. Fågellivet är en av de stora anledningarna till att restaureringsarbetet görs.

– När man ser vattenspegeln, blir det ett annat liv, säger Katrin McCann som bor på Västra Sjögar och är en av markägarna, om än en av de mindre.

De senaste årtiondena har vassfåglarna trivts bra i Tydjesjön, som rördrom och vattenrall. När det nu blir mer öppet, är förhoppningen att fler och fler vadarfåglar ska återvända. Redan innan arbetet är klart, har det börjat ge effekt. Till exempel har dubbelbeckasinen hörts och det har blivit många fler starar än tidigare.

– Om några år tror jag att man kan kalla det här Dalslands finaste fågelsjö, säger Roger Gran från Åmålsortens naturskyddsförening.

Det grundar han på att det skapas stora sammanhängande arealer av exempelvis strandäng, med plats för många individer, samtidigt som det i ett och samma område finns olika sorters natur. Vissa arter kräver också mycket yta, som storspoven.

Roger Gran hoppas exempelvis på att det utökade betet ska göra att gulärlan som fanns här på 1980-talet ska vilja komma tillbaka eller att fåglar som mindre strandpipare flyttar in.

Åtgärderna görs för djuren och naturen, men är i förlängningen till glädje även för människorna. Lokala Naturskyddsföreningen är engagerad i Tydjesjön och har till exempel erbjudit sig att gå in och hjälpa till i strandängsrestaureringen.

Att göra iordning strandbetet är en investering, som inte skulle vara möjlig utan miljöersättning från Landsbygdsprogrammet. De pengarna är en förutsättning. Kostnaden för restaureringen är just nu högre än ersättningen, men när arbetet är klart går det att ansöka om ersättning för löpande skötsel och då kan kalkylen gå ihop.

Lantbrukaren Gustav Bäckström tycker det är viktigt att arbeta för att gynna den biologiska mångfalden och berättar också om hur naturvården blir en allt tydligare del i mejerikooperationen Arla. Men det handlar inte bara om välvilja, utan också om konsumenternas efterfrågan.

– Man köper svenskt för att man vill ha biologisk mångfald och för att jordbruket ska göra biologisk nytta i Sverige. Då ska man få det också, säger Gustav Bäckström.

Mjölkrasdjuren har svårt att klara den här typen av bete och behöver mer energirikt foder. Så det är köttrasdjur som ska gå här om somrarna.

– Djuren växer långsammare på naturbete, men ger då smakligare kött, säger Gustav Bäckström.

Nu är den iordninggjorda arealen så stor att bedömningen är att betet ska kunna räcka hela säsongen. Området delas in i stängselfållor för att marken ska bli ordentligt nerbetad sektionsvis.

Förhoppningen är att kunna fortsätta utöka området, vidare runt Tydjesjön eller på andra platser, men för att arbetet ska vara hanterbart sker det etappvis. Inte minst med tanke på att förutsättningarna för miljöersättningar kan ändras från en period till en annan.

Totalt, något beroende på vattennivåns höjd, är det drygt 60 hektar som betas runt Tydjesjön, fördelat på åtta markägare. Miljöersättning för restaureringen har inte sökts för hela området, men det är praktiskt att arealen på naturbetesmarken är tillräckligt stor för att en djurgrupp ska kunna gå där hela säsongen utan att behöva flyttas.