Efter 25 år som anställd på Forex bank i Stockholm lämnade Annika Pettersson La Rocca, 52, Sverige och bankvärlden för ett nytt liv på Sicilien.
Nu driver hon restaurang på Siciliens största stad Palermo och är i uppstarten av vindrömmarnas vindrömmar – att tillverka och sälja eget vin.
Annika Pettersson La Rocca är uppväxt i Värmland och kallade i 22 år av sitt liv Säffle för hem. Sen flyttade hon till Stockholm och började jobba som valutaväxlare på Forex bank, men när hon lämnade år 2016 gjorde hon det som projektledare på huvudkontoret.
Vad var det som fick dig att lämna?
– Jag träffade min man Leonardo i Italien 2011, det blev väldigt mycket pendlande för oss och efter fem år var det slitsamt att resa fram och tillbaka utan ett riktigt vardagsliv ihop. Men ska jag vara riktigt ärlig hade jag gjort mitt med banklivet. Jag kände att jag ville göra något annat med livet och inte alltid gå runt i kostym. Det kändes naturligt, jag var klar. Det var dags att byta bana och jag kom till Sicilien i juni 2016, berättar Annika Pettersson La Rocca.
På Sicilien väntade maken Leonardo La Roccas familjegård i staden Alcamo, 45 minuter väster om Palermo, med välskötta vinrankor och en lång historia av vintillverkning.
Under intervjun med NWT frågar Annika sin man hur länge hans familj har tillverkat vin på gården och han svarar på italienska ”primo del mio padre, il mio nonno” vilket betyder ”innan min pappa, min farfar/morfar”.
Det har gjorts vin på gården i över 200 år, men de tillverkade inte vin i flaska, utan sålde ett vitt vin på druvan catarratto i trälådor till Norra Europa.
Leonardo berättar på engelska med underbar italiensk brytning att det kommer bli första gången det tillverkas eget vin med druvor från familjegården som ska säljas på flaska.
Du har ju inte vuxit upp bland vinrankor, så hur har det här intresset startat?
– Nej precis, jag har vuxit upp på Värmlandsnäs med min morfar på somrarna, det var mest potatis där, säger Annika skrattandes.
– Jag har alltid älskat vin, rest mycket och älskar att vara på landet och så råkade Leonardo ha druvorna så det har kommit naturligt.
– Men när jag bodde i Sverige drack jag mest franska viner, men det vågar jag inte säga högt, skämtar hon.
Vinpremiär
Inom några veckor står de första vinflaskorna från ”Rocca Sirignano” färdiga för försäljning i liten skala, men försäljningen oroar inte Annika.
– Vi har kanaler att kunna sälja vinet själva genom våra restauranger och vänner som äger agroturismo (semesterhem på landet), säger Annika och fortsätter:
– Jag hoppas på att få kontakt med vinimportörer via nätet som kan tänka sig att köpa in vinet till Sverige. Systembolaget är inte något för oss för vi är för små. För mig hade det varit fantastiskt att kunna jobba både i Palermo och i Sverige med det här.
Hur ser vindrömmarna ut för framtiden?
– Leonardo har planterat en druva som heter Glera, och det är en druva som är basen för Prosecco uppe i Veneto. Druvan är väldigt ovanlig på Sicilien, Leonardo berättade att de började föra hit den för cirka fem år sedan. Så vi kommer alltså att tillverka ett bubbligt vin med den här druvan nästa år, men vi kommer inte få kalla det för Prosecco. Det känns väldigt spännande, säger Annika.
I Palermo december 2016 slog portarna upp för restaurangen ”A’nica Ristorante & Pizza Gourmet”, en restaurang som ägs av Annika Pettersson La Rocca och Giulio Scaduto, hennes makes bästa vän.
Namnet på restaurangen är en ordlek med Annikas namn och den sicilianska dialekten där "A'nica" betyder ”Den lilla”.
Känns det som att restaurangen blivit godkänd av italienarna?
– Ja det tycker jag. Vårt motto är bra produkter och god kvalitet, det är det viktigaste för oss. Palermoborna är dessutom extremt kräsna. Om våra nära vänner skulle komma till oss och äta, men inte tycka att det är god kvalitet på maten, skulle de inte komma tillbaka – även om vi är nära vänner, säger Annika.
Restaurangen har för tillfället inga influenser från det svenska köket på menyn, men det har funnits och det kommer att finnas i framtiden.
– För två år sedan hade vi en “Cena Svedese”, svensk middag, där vi bara lagade svensk, vilket var en succé. Men jag var helt slut efter det för jag stod i köket med fyra kockar och instruerade hur man gör köttbullar. I normala fall brukar jag göra för kanske fyra personer, nu skulle jag göra för hundra, berättar Annika.
När pandemin drabbade Italien som värst hade restaurangerna stängt, även för take away i vissa perioder. Men när stunden väl kom och de fick köra ut mat igen slog A’nica Ristorante & Pizza Gourmet på stort.
– Vi kände att vi behövde göra något nytt. Så vi började laga svensk mat och det gick jättebra. Min gravade lax med hovmästarsås och den inlagda sillen blev väldigt populär. Även den inkokta laxen, mamma fick skicka ner 24 tuber med pepparrotskräm, säger Annika.
– I framtiden kommer vi ha ”En smakbit av Sverige” på menyn till event eller en bestämd dag i veckan, när det inte är turistsäsong, tillägger hon.
Har du som kvinnlig chef i södra Italien stött på något förtryck?
– Nej, det kan jag inte säga. Men ibland när någon kommer och ska ställa frågor så vill de prata med Leonardo, då säger jag nej, det är jag som är chef, så du kan ställa frågan till mig. Och ibland kommer kunder och säger “jag ska betala” till Leonardo när han sitter på soffan och jag står i kassan. Då blir man galen, det är som att jag inte existerar då, men det händer inte ofta.
Hur ser framtidsdrömmarna ut?
– Min och Leonardos dröm är att kunna vara mer på landet, på gården. Byggnaden på familjegården är väldigt förfallen men vi vill restaurera den och göra den till ett agroturismo (semesterhem på landet). Så det ser jag fram emot, säger Annika med ett leende på läpparna.