Hoppa till huvudinnehållet

Krönika: Folkkyrkan hade omsorg om hela folket

Publicerad:
Reporter Lennart Widing
Lennart Widing
hovpredikant Tydjebyn
Lennart Widing är regel bunden krönikör i Provinstidningen Dalsland.
Lennart Widing är regel bunden krönikör i Provinstidningen Dalsland.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.

På söndag är det kyrkoval. Olika grupper/partier har nominerat kandidater till såväl lokal som riksnivå. I en text i Aftonbladet föreslår en grupp att ”friare församlingstillhörighet skall utredas.” Innan har det konstaterats att Svenska kyrkan är en folkkyrka. Om folkkyrkotankens pionjärer hade hört talas om möjligheten att välja medlemskap, dessutom i en annan församling än den man bor i, hade de bara skakat på huvudet.

Begreppet folkkyrka tog fart för tre–fyra generationer sedan. 1800-talets frikyrkliga väckelser hade dränerat kyrkan på engagerade människor. Folkkyrkan ställdes fram med frikyrkan – där bara övertygade kristna fanns – som motpol. Kyrkan i Sverige hade ett budskap till och omsorg om hela folket. Oberoende av tro. Församlingen var det område där kyrkoherden hade ansvar för predikan och dop och nattvard. Församlingsgränsen gick vid diket som var gränsen till nästa församling där en annan kyrkoherde tog vid. Vida kyrkan ”famnar från strand till strand” hette det i psalmen ”Fädernas kyrka” som inte finns kvar i psalmboken. Alltså från Östersjön till Kattegatt. Församlingen var ingen medlemsorganisation man kunde välja att vara med i. Man tillhörde församlingen, som var ett verksamhetsområde.

För folkkyrkotankens pionjärer betydde folkkyrka att kyrkan var till för och omfattade alla, hela folket. Nu betyder folkkyrka tillspetsat att den är en demokratisk organisation som leds av folket på ett bestämt sätt.

Lagen om Svenska kyrkan från 2000 definierar kyrkan som folkkyrka. Den talar mycket riktigt om hur kyrkan styrs och leds i samverkan mellan en demokratisk organisation och kyrkans ämbete (biskopar, präster och diakoner). För tre–fyra generationer sedan styrdes kyrkan lokalt av sockenstämman. När sockengubbarna inte längre skulle göra det kom kyrkostämmorna till. Församlingarna blev kyrkliga kommuner. Eftersom de var kommuner med beskattningsrätt ansågs det att församlingarna skulle styras på samma partipolitiska sätt som de borgerliga kommunerna. Detta är bakgrunden till politiska partiers engagemang i detta kyrkoval. Någon motsvarighet i andra länder och kyrkor är svår att finna.

Partierna har emellertid undan för undan fått tävla med partipolitiskt obundna grupper. En del partier avstår från att ställa upp i kyrkovalen. Istället har det bildats grupper som i sina namn markerar viss politisk hemvist. Folkkyrka som begrepp har överlevt tidens gång. Det gemensamma för alla grupper tycks vara att de i begreppet folkkyrka lägger in allt sådant som de gillar och vill verka för.

Lennart Widing

hovpredikant Tydjebyn

Artikeltaggar

Etik och religionPolitikTydjeÅmål