Krönika: Två lokala snackisar

Krönikor
PUBLICERAD:
Sune Tholin skriver tisdagskolumnerna i Provinstidningen Dalsland.
Just nu finns ett par ämnen som rör Åmål. De lär utlösa diskussioner. Tidningen Expressen har gjort ett nytt nedslag. I ett stort och genomarbetat reportage av samhällsreportern Frederico Moreno står Åmåls ihållande arbetslöshet i fokus.

– Det är känsligt att fördjupa sig i varför arbetslösheten går i arv hos familjer med svensk bakgrund, konstaterar Moreno som inte fått tala med kommunledningen. Inte ens oppositionspolitikern Leif Aronsson (C) vill prata vidare med honom.

Ungdomsarbetslösheten i Åmål är enligt Expressen högst i landet, 21,5 procent. Av kommunens arbetsföra befolkning saknar 14,3 procent arbete. Ändå har Arbetsförmedlingens lokalkontor i praktiken avvecklats.

Kommunens näringslivschef Kristoffer Ljung berättar att Åmål nu startar ett långsiktigt strategiskt arbete för att bryta strukturarbetslösheten.

Det är en mörk bild Expressen förmedlar om i stort allt i Åmål. Bara Karlbergsgymnasiet får beröm. Nu klarar 96 procent av eleverna där gymnasieexamen.

Den andra stora snackisen är förslaget om att riva Örnäsvallen och flytta alla fotbollsaktiviteter åt Rösvallen till. Hos IFK Åmål är upprördheten stor. I hundra år har Kamraterna haft södra stadsdelarna inmutade och viljan att söka sig mot Vikenmarkerna uppåt Rösa är obefintlig.

Om detta blir det diskussion och debattinlägg i denna tidning, var så säkra.

För mig är Örnäsvallen sinnebilden för en småstadsarena. Det finns många Örnäsvallar i vårt land. Ännu mer genuin var den innan gamla läktaren med omklädningsrum och sunkiga toaletter brann ner för många år sen.

Det har legat i luften ett tag att man i Stadshuset gärna vill ha Örnäsvallen för utbyggnad av campingen.

Undrar om inte bluesen i Hamnterminalen också är i farozonen. Men då får baskemej kommunen skaffa en annan god arena åt Bluesföreningen.

Snacket om Örnäsvallen påminner mig om när Gamla Ullevi revs 2007. Grånade Karl-Alfred Jakobsson, Gais målkung på 40- och 50-talet, var på plats när grävskoporna slog ner läktarna. Minnena strömmade mot honom. Och kraftfulle Karl-Alfred föll i gråt.

Själv minns jag när Gais fick hörna. Det var nästan som en dömd straffpark.

– Upp å buga Kalle, ropade publiken.

Hans brorsa Sanny slog hörnan. Och Karl-Alfred nickade stenhårt i mål.

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.