På lördag är det Alla helgons dag. Denna dag har funnits i svenska kyrkoåret sedan medeltid. Men skall man vara noga inföll dagen i måndags. Den 1 november är det ursprungliga.
Så är det fortfarande i många länder och i katolska kyrkans ordning. Men i Sverige flyttades firandet av martyrers och helgons minne under 1700-talet till första söndagen i november för att på 1950-talet infalla på lördag mellan 31 oktober och 6 november. Kyrkor till öster i världen firar helgonen på våren, alldeles efter pingst. Så tycks det ha varit allmänt allra först.
Helgon och martyrer fick tidigt sina namn knuta till dagar på året i en kalender. Ett helgon firades som regel på sin dödsdag, eller ännu hellre på sin himmelska födelsedag, för att tala med traditionen. Men alla helgon fick inte plats i kalendern. Så kom dagen för alla helgon till. Helgonkalendern torde för övrigt vara bakgrunden till namnsdagarna i vår nutida almanacka.
Det är som bekant påven i Rom som förklarar ett helgon för ett helgon. Men det hindrar inte kyrkor som Svenska kyrkan från att fira helgonen som förebilder och goda exempel, för att säga det på enklast tänkbara sätt. Några svenska helgon finns. Den heliga Birgitta torde vara mest känd.
Seden att tända ljus på gravarna i allhelgonatid växte fram i Sverige mot slutet av 1800-talet och har vuxit kraftigt i nutid. Men det finns en äldre tradition, nämligen att gravljus tändes på julaftonen. För Otto Hesselbom var seden högst personlig. Hans konstverk ”Julafton på kyrkogården” finns i varje fall i två versioner, på Vänersborgs museum och här på trakten i Ånimskogs kyrka. Gravljus på julaftonen levde väl kvar in bit in på 1940-talet. Här kan det vara på plats att ge en eloge till kyrkogårdsarbetarna i Åmåls församling för väl skötta gravgårdar.
Efter Alla helgons dag på lördag kommer Alla själars dag på söndag. Den allmänna minnesdagen för alla döda har sina rötter i tiden före kyrkan. Men på 1000-talet kom den till i kyrkans kalender. I samband med reformationen avskaffades dagen som helgdag i Sverige. Dock fanns den kvar i almanackorna ytterligare några hundra år och kallades Själadagen. Långt, långt senare började en del med ansvar för predikoturer, bland andra jag i all blygsamhet, att åter kalla söndagen efter lördagens Alla helgons dag för Alla själars dag. Och 2002 blev detta officiellt. Vacker tradition denna dag är Requiem, som mässa eller konsertant, och önska de döda requiem aeternam – evig vila.
Lennart Widing,
Hovpredikant Tydjebyn