Efter den allvarliga älgolyckan i oktober är Mona Karlén tillbaka på jobbet. Trots flera frakturer, sex stygn i bakhuvudet, hjärnskakning, kristallsjuka och en trasig framtand är hon på god väg att bli helt återställd.
– Jag är tacksam att jag haft en sådan tur, säger hon.
Det var en tidig oktobermorgon som Högsäterbon Mona Karlén cyklade till sitt jobb som internatföreståndare på Dalslands Folkhögskola i Färgelanda centrum när olyckan, eller snarare en skogens konung, höll sig framme. Det enda hon minns är bakdelen på en älg innan hon vaknade upp i ambulansen.
– Jag var ledsen för att mina nya cykelkläder hade gått sönder, säger hon och skrattar.
För det kan hon göra så här i efterhand. Men skadorna hon ådrog sig då, exakt hur är oklart, var många. Två brott på bäckenet, frakturer på en ländkota, i armbågen och i ansiktet, sex stygn i bakhuvudet, kraftig hjärnskakning, kristallsjuka, en trasig framtand, avskrapningar i ansiktet och en sprucken läpp.
Cyklist krockade med älg: ”Jag är tacksam att jag överlevde!”Tackar sina räddare
Nu vill hon återigen tacka den förbipasserande man och kvinna som larmade ambulans och stannade hos henne tills dess att den kom.
– De som hittade mig var helt fantastiska. De stängde av vägen, sedan har jag inget minne. Jag är tacksam att jag hade sådan tur, säger hon.
Med tiden har hon också fått tacka sina räddare öga mot öga över en fika ihop med deras familjer.
– Det var väldigt viktigt för mig att få säga tack, säger Mona Karlén.
Nästa gång hon vaknar ligger hon på Näl i Trollhättan. Och då är det någon som gråter vid sängen, berättar hon.
– Det var min man som grät, men förstod inte varför.
Samtidigt ringde telefonen oavbrutet. Dalslänningen var först, men sedan ringde också GP, Bohusläningen, lokal-tv och veckotidningar.
– Jag var egentligen inte så noga med att prata med media, men jag ville komma i kontakt med mina två räddare. Tv ville jag inte vara med i, för jag såg bedrövlig ut, säger hon.
”Full sjögång”
Efter en vecka på sjukhuset fick Mona Karlén komma hem. Men det blev åtskilliga veckor med rollator och hjälp att ta sig ur sängen. Kristallsjukan gjorde att det inte bara gjorde ont, det var fysiskt omöjligt.
– I början kunde jag inte lyfta blicken, för då var det full sjögång.
Det blev nästan två månaders sjukskrivning, men från och med förra veckan är hon tillbaka på jobbet på halvtid.
– Det är så roligt att vara här igen. Det är världens bästa arbetsplats.
Hur mår du nu?
– Det känns lite när jag går fortfarande, men det är mycket bättre. Jag kommer att bli helt återställd, det har läkarna lovat.