Krönika: Åmålsjul utan luckor

Har ni också märkt att Åmåls julkalender inte har några luckor?

Men märkligt nog finns tryckta siffror slumpvis utspridda över den fantasifulla bilden, vilket gör att man ändå fruktlöst viker och petar med naglarna över hela pappbiten för att försöka få upp de obefintliga luckorna.

Är inte hela nöjet med en julkalender, att se vad som döljer sig i luckorna?

På tal om julkalender så är den som just nu går på SVT ovanligt bra. Välskrivet och roligt manus och lysande skådespelarinsatser. Inte minst Claes Malmberg som den snälle polisen.

Härmed vill jag be att få rekommendera familjen Knyckertz.

Inom kort lämnar jag PD-redaktionen efter 35 år – åtminstone delvis. Jag kommer framöver att bli så kallad snabbreporter och ska som sådan stötta PD – men också Dalslänningen och Säffle-Tidningen – med nyheter som snabbt ska ut.

NWT gör den här satsningen runt om i hela koncernen och jag har fått en av de nya tjänsterna, vilket jag är tacksam över. Det känns stimulerande och inspirerande och jag är sugen på att komma igång.

Dock kommer jag även i fortsättningen då och då att hoppa in som ansvarig redaktör enbart för PD-redaktionen. Även chefredaktörer behöver vara lediga.

Eftersom jag lämnar min tjänst får jag också lämna mitt rum. Vilket fick till följd att jag ägnade stora delar av den gångna helgen åt att städa ur hyllorna. Då återupptäckte jag boken ”Resan genom livet”, där Pehr Adolf Edgrens minnesanteckningar från början av 1800-talet sammanställts och kommenteras av Bruno Svedäng. Boken gavs ut av Provinstidningen Dalsland 1995.

Även om jag får bitvis traggla med det daterade språket, dyker svindlade bilder upp i mitt huvud när jag läser om den norsk-danska ockupationen av Åmål 1788 och om krigsåren 1808–1815, då Göta livgarde beskyddade staden.

Bland fascinerande fakta i boken nämns Erik Gustaf Lidbeck, Linnés sekreterare som på sin tid anlade Lundagård, parken mellan domkyrkan och universitetet i Lund och låg bakom idén om de karakteristiska pilalléerna på den skånska landsbygden.

Lidbeck var – som många läsare redan känner till – född i Käppenäs i Edsleskog.

Det är inte min intention att på nåt vis tävla med gamle redaktör Tholin, men denna lilla Göteborgare kan jag inte undanhålla er läsare:

Det var inte självklart vem som skulle bli allsångsledare på Liseberg, så man fick Lotta.