BIG FIVE MARATHON – Fengersforstjejerna sprang bland Sydafrikas vilda djur

Fengersforsarna Ingrid Dahlstrand och Fanny Edvardsson var med om ett riktigt äventyr när de i november deltog i The Big Five Marathon kring berget Entabeni i Sydafrika. I upplevelsepaketet ingick både safari och ett mycket tufft lopp.

– Det var 35 grader varmt och man försökte springa mot en liten, liten skuggplätt. Jag drack nog tio liter vätska under loppet, säger Fanny Edvardsson.

30-åriga Ingrid Dahlstrand och hennes två år yngre systerdotter Fanny Edvardsson kommer från Fengersfors. Numera är de boende i Åmål respektive Karlstad och har tillsammans sprungit både Göteborgsvarvet och andra kortare lopp.

Den 13 november tog de sig också i mål i sitt första maraton tillsammans – "The Big Five Marathon" i Sydafrika – ett mycket krävande lopp i stark värme där många erfarna löpare föll ihop, kräktes, gav upp och bröt. Sand var ett påfrestande underlag och en tre kilometer lång brant backe ingick i bansträckningen.

– De hade byggt olika platåer med betong i backen bara för att den var så brant och den var väldigt jobbig åt båda håll. Uppför var det som att klättra och en del använde käppar som stöd. Nedför fick man krabbgå, säger Ingrid Dahlstrand.

Fanny Edvardsson hittade löpningen som sin grej för ungefär fyra år sedan, men har sedan dess hunnit med att springa Stockholm Maraton två gånger och ser löpningen som ett sätt att rensa hjärnan och slappna av. Ingrid Dahlstrand har alltid haft rörelse och träning som en naturlig del av uppväxten och var den som drog med sin systerdotter att börja springa. Men något maraton har hon själv inte varit sugen på, åtminstone inte på asfalt.

– Fanny gillar långdistans och jag gillar kortdistans. Ska jag springa så långt så ska det vara för att uppleva något, säger Ingrid Dahlstrand.

För tio år sedan var Ingrid volontär på ett barnhem i Tanzania och var då även på safari. Hon har alltid drömt om att åka tillbaka och både hon och Fanny gillar djur. När de hittade "The Big Five Marathon" så var det flera intressen och drivkrafter som blev gemensamma.

– Jag gillar utmaningar. Vi var där för att uppleva och inte för att vi hade något tidsmål för loppet, säger Fanny Edvardsson.

Staket runt området

Paketresan till Sydafrika anordnades av ett danskt företag som specialiserat sig på utmanande äventyrslöpningar i varierande terräng på vitt skilda platser i världen med fokus på stora upplevelser. "The Big Five" syftar på de fem afrikanska djur – elefant, noshörning, buffel, lejon och leopard – som traditionellt räknats som storvilt. Maratonloppet sprangs mitt ute i vildmarken – bland djuren – i området kring berget Entabeni.

– Det fanns staket runt området, men det var så stor yta så det kändes som att djuren gick fritt. Under loppet var det några löpare som fick stanna för en elefantpassage, säger Ingrid Dahlstrand.

– Vi bodde i Entabeni Lakeside Lodge i samma område och hade man tur såg man flodhästar i vattnet precis utanför, säger Fanny Edvardsson.

I deras sexdagarspaket ingick maratonlopp, boende och fyra dagars safari med bil och båt. Enligt Fanny och Ingrid var guiderna väldigt måna om naturen och djuren och hade mycket bra koll på djurens beteende och när det var bäst att backa.

Lejon gav puls

– Vi såg djur som giraff, elefant, zebra, gnu, gepard, krokodil och noshörning och ville hela tiden komma så nära som möjligt. Vi kände oss väldigt lugna med djuren. Undantaget var den gången när lejonen kom gående längs med bilen, säger Ingrid Dahlstrand.

– Då gick pulsen upp. Hade de velat hade de kunnat döda oss. Men jag tänkte ju hela tiden att guiderna vet vad de gör, säger Fanny Edvardsson.

Maratonloppet gick av stapeln på resans varmaste dag. Två dagar tidigare hade Fanny blivit sjuk av matförgiftning och tillbringat dagen på toagolvet. Trots bara en dag på sig att återhämta sig och få i sig mat lyckades hon ändå fullfölja hela det tuffa loppet i 35 graders värme, med knappt någon skugga och en "superbacke" där många spydde och bröt. Fanny Edvardsson sprang med vätskeväst och vätskekontroller fanns på var fjärde kilometer.

– Jag knarkade Dextrosol, Coca Cola och vatten och drack nog tio liter under hela loppet. Ett tag låg jag sist och kämpade med en följebil efter mig. Men jag plockade fem stycken i uppförsbacken, säger Fanny Edvardsson.

Testsprang banan

Dagen då Fanny låg sjuk hade Ingrid testsprungit en del av loppet. Det var tungt, varmt och jobbigt och en annan löpare uppmanade henne att välja halvmaraton istället för hela sträckan.

– Men det ville inte jag. Den andre löparen bröt maratonloppet, säger Ingrid Dahlstrand.

Det var meningen att Ingrid och Fanny skulle ha sprungit hela loppet tillsammans, men eftersom Fanny var osäker på om hon skulle hinna i tid innan "repet drogs" och få fullfölja, så blev det bara en mil ihop. Det var bara ett hundratal deltagare och en del av dessa sprang bara halvmaraton, så det var ganska ensamt att springa på slutet.

– Sista fjärdedelen såg man inte mycket folk och jag var väldigt utmattad, trött och ensam. Jag sprang förbi en vakt som sov och jag var mitt ute i savannen där det skulle kunna komma lejon, säger Ingrid Dahlstrand.

”Inte rädd för djur”

– Jag var inte rädd för något djur, jag var mest rädd för att svimma av och inte bli hittad. Det fanns ju skyltar och pilar, men det var då man såg någon människa som man kände att man var på rätt väg, säger Fanny Edvardsson.

Båda tycker dock att arrangemanget var väldigt uppstyrt och bra för att vara "mitt ute i ingenstans". Fanny klassar värmen som det jobbigaste i loppet, medan Ingrid tycker att nedförsbacken var värst.

– Folk var lite imponerade av oss. Fanny som haft matförgiftning två dagar innan och jag som sprang mitt första maraton, säger Ingrid Dahlstrand.

För att få ut ännu mer av sin resa bokade de själva in en extra vecka då de åkte till Kapstaden och Godahoppsudden. De såg babianer och pingviner, besökte en blomsterpark och badade med hajar nedsänkta i en bur. Men eftersom hotell är billigare i Sydafrika än i Sverige hamnade de i Kapstaden på ett mycket finare hotell än de förväntat sig när de bokade.

– Vi kom dit i mjukiskläder och blev väldigt uppassade. Man tänkte att nu har de nog tagit fel på personer, säger Fanny Edvardsson.

Bara en vecka efter att de kommit hem till Sverige dök de första rapporterna om omikron upp från just Sydafrika. Det var inget de hört talas om när de var där.

– Det kändes ju lite oroligt. Men vi testade oss för corona både när vi flög dit och när vi flög hem och även sju dagar efteråt och munskydd var obligatoriska både i affärer och på flygplan där, säger Ingrid Dahlstrand.

Har fått mersmak

Loppet var egentligen planerat till i juni 2020, men corona har gjort att det blivit framflyttat tre gånger. När och var det blir något nytt äventyrsmaraton för Fanny och Ingrid är oklart. Men de har fått mersmak på upplevelser.

– Det var nästan så att vi hade bokat ett nytt lopp redan innan vi åkte hem. Men vi får se. Det kostar pengar och så är det ju pandemin, säger Fanny Edvardsson.

Frågan om vilken som var den bästa upplevelsen på resan besvarades på följande sätt:

– Det häftigaste var att se lejonen och de andra katterna, säger Ingrid Dahlstrand.