Krönika: Åmål är bra vackert – utanpå och inuti

Krönikor
PUBLICERAD:
Elinor Thuresson är chefredaktör på Provinstidningen Dalsland.
Foto: Fotograf Tommy Andersson
Av en ren slump hamnade jag framför SVT:s program ”Edit” på torsdagskvällen. Det är jag glad för. Här snackar vi Åmålsreklam som borde få turistbyråchefen Lena Lindberg Wong att gråta av glädje.

Jag vet inte hur många gånger jag känt mig tvungen att försvara att jag bor i Åmål. Det är på något vis som att många jag möter inte riktigt tror på att Dalsland är ett frivilligt val. Åmål är ett ortsnamn som sticker ut så att alla minns och känner igen det, men sedan går associationerna kanske inte nödvändigtvis till sommarstad och turister.

Förvånansvärt ofta tror de att staden ligger i övre Norrland. Jag undrar om det är Åseles fel.

Ingen som såg SVT-programmets panoramavyer över Sjövik och den glittrande Åmålsviken behöver fundera. Ida Warg och Alexander Pärleros strosade runt i strandkanten med stadskärnan som plafond på andra sidan vattnet. Så där vill väl alla bo? Semesterboende året om – helt centralt.

Men Åmål är inte bara vackert på ytan. Jag blir glad och varm av allt engagemang för de krigsdrabbade och hoppas att den utökade samordningen gör att rätt hjälp kommer till rätt person. Det ser trots allt ut som att vi lärt oss ett och annat sedan tidigare flyktingströmmar. Kommunchefer slipper åtminstone kasta sig i bilen och panikköra till möbelaffären för att försöka få tag i sängar och madrasser med kort varsel.

I det akuta skeendet vill många hjälpa. Jag minns hur Åmålsbor ställde upp som familjehem och gode män till de ensamkommande afghanska pojkarna och hur syriska flyktingar direkt bjöds in på exotisk julgransskakning. Men sedan kan vägen in i samhället vara lång och vindlande. Den här veckan läste jag med behållning 14-åriga Shahad Ali Mohameds novell om svårigheten i att känna sig hemma när rötterna ryckts upp. För mig har hemma alltid så tydligt varit just här, även när jag bott på andra platser. Det finns en särskild trygghet i att ha släkten nära. Vi ses inte ofta, men jag vet alltid att de finns där för mig.

Vår egen Ukrainainsamling närmar sig målsnöret. Vid senaste rapporten från Röda Korset, på onsdagskvällen, fattades bara 26000 kronor för att vi skulle ha samlat in en miljon kronor. Jag tror vi går i mål och eftersom NWT Media dubblar det skänkta, blir det två miljoner kronor till Röda Korset.

Det är otroligt roligt att insamlingen fick sånt genomslag. De dalsländska läsarna har gett mest i snitt, 492 kronor per person, och totalt 105 774 kronor. Varmt tack alla!

Detta är en åsiktsartikel och innehållet är skribentens eller skribenternas egna uppfattningar.