Familjen flydde kriget – fick fristad i Edsleskog: ”Folk är väldigt vänliga här”

Sedan kriget i Ukraina bröt ut för en månad sedan har Volodymyr Chornyi slitits mellan att stanna och försvara sitt hemland och att fly för att skydda sin familj. Han valde det senare och flydde till Sverige med familjen. Nu har familjen fått en fristad i Edsleskog.

– Jag tror och hoppas att kriget snart är slut, säger han.

Vårsolens starka strålar skiner på kossorna som betar i det vårgula gräset i backen upp mot Baljåsen i Edsleskog. Det krig som under en månads tid plågat Volodymyr Chornyis hemland Ukraina känns långt borta, både bildligt och bokstavligt.

När kriget bröt ut befann sig Volodymyr Chornyi, 38, och hans fru i Polen för att arbeta. Volodymyr Chornyi har en bakgrund inom IT men har den senaste tiden jobbat med trädgårdsanläggning. I väntan på att den säsongen skulle börja hemma i Kiev jobbade han tills vidare på en bilfabrik i Polen. Det var därifrån han fick han beskedet om att Ryssland, den 25 februari, påbörjat invasionen av Ukraina. Även om det en längre tid varit spänt mellan länderna länge trodde han inte att det skulle gå så här långt, berättar han.

– Jag trodde inte att det skulle bli krig och när det ändå skedde trodde jag att det skulle vara över efter några dagar. Nu har det gått en månad.

Packade snabbt ihop viktigaste tillhörigheterna

Ett par dagar in i kriget lyckades hans frus två 16-åriga söner och Volodymyr Chornyis syster och systerson ta sig ut från Ukraina och ansluta i Polen.

– Sönerna samlade ihop lite kläder och de viktigaste sakerna och sedan fick de skjuts till gränsen av några vänner.

I Polen blev situationen snart ohållbar för den växande familjen. Polen har tagit ett stort ansvar när det gäller flyktingarna från Ukraina, men Volodymyr Chornyi vittnar även om en annan sida – en skepsis gentemot ukrainare.

– Vi hade bara ett litet rum till alla oss. Vi försökte hyra något större i Polen, men vi hittade inget boende. När hyresvärdarna fick höra att vi var från Ukraina var det ingen som ville hyra ut.

Att återvända till hemlandet var inget alternativ. De riktade istället blickarna mot Sverige och Åmål där Volodymyr Chornyi har en ukrainsk vän som sedan en tid tillbaka arbetar som kock.

Ett par dagar senare tog sig familjen upp till polska Swinoujscie varifrån de tog färjan till Ystad. Via Malmö och Göteborg kom de sedermera till Åmål. Efter en natt på akutboendet i församlingshemmet slussades familjen vidare till ett litet falurött hus i Edsleskog där de nu bott i snart två veckor.

– Första intrycket var: ”Vad gör jag här?” Det finns ingenting, inga affärer, inget folk, säger Volodymyr Chornyi.

Än värre har det varit för ungdomarna i familjen. De längtar hem till vardagen och vännerna i Kiev och vill återvända så fort läget stabiliseras i landet.

– Utan datorer och vänner känner sig barnen isolerade.

Föräldrarna är kvar

Parets föräldrar är kvar i Ukraina, Vlodomirs i Kiev och fruns i en mindre stad de norra delarna av landet. Från det lilla huset i Edsleskog följer de dagligen utvecklingen i hemlandet, via nyheterna och föräldrarna.

– Ibland blir det för mycket när jag läser om allt som händer, då börjar jag gråta, säger Volodymyr Chornyi.

Hade han varit i Ukraina när kriget bröt ut hade det inte hade varit lika lätt för honom att lämna landet. Ukraina har förbjudit alla män mellan 18 och 60 år att lämna landet och uppmanat alla män som har möjlighet att ta värvning i armén.

– Mitt hjärta slits mellan att vara här med min familj och att åka hem till Ukraina för att försvara mitt land. Men just nu behöver jag vara här med min familj för att skydda och stötta dem.

Många vänner och bekanta har anslutit sig till armén och Volodymyr Chornyi är stolt över den motståndskraft ukrainarna visat så här långt under invasionen, berättar han.

– Våra soldater försvarar landet väldigt väl, det väntade sig inte ryssarna. Den ryska armén är inte heller så stark som de vill ge sken av.

Känner sig som pilgrimer

Det är svårt att föreställa sig den resa familjen och miljoner andra ukrainare gjort den senaste månaden – att tvingas fly sitt hemland och börja om i ett nytt land.

– Vi känner oss som pilgrimer.

Volodymyr Chornyi pratar tyst och långsamt. När engelskan inte räcker till tar han fram telefonen och pratar in det ukrainska ordet på Google translate.

Med tiden har familjen börjat uppskatta avskildheten och lugnet i Edsleskog allt mer. Här har familjen fått chansen att vila upp sig efter flykten. Omställningen har också underlättats tack vare det varma mottagandet i Edsleskog. Byborna har verkligen ställt upp, berättar han. Familjen har bjudits in på aktiviteter, fått låna bil och cykel, fått kläder och mat och bjudits in på kaffe.

– Folk är väldigt vänliga här, ofta vänligare än mina vänner där hemma. Jag kanske kommer att vilja stanna här en längre tid.

För att skingra tankarna och stilla rastlösheten har han börjat jobba lite i trädgården och utforska naturen i området.