Lantbrukaren Andreas Johansson förlorade ena armen som tioåring. Nu har han som mest 350 kor på olika gårdar i kommunen – den saknade kroppsdelen har inte hindrat honom i arbetslivet.
– Det handlar om inställning och vilja, säger 49-åringen.
På gården Baggetorp i Färgelanda har lantbrukaren Andreas Johansson, känd som Andreas i Kylsäter, ett hundratal köttdjur. Från början var affärsidén att sälja så kallat ekologiskt kaprifolkött från kor som är uppfödda på naturbete. Nu lever han på försäljning av kalvar och skötsel av grönbeten. Han arrenderar mark till upp emot 350 kor på 25 olika gårdar i kommunen.
– Det har varit upp fullt sedan jag slutade skolan som 19-åring. Men jag har lugnat ner mig på senare år, säger han.
Byggt från scratch
Gården har han byggt från scratch och slitit hårt på egen hand i nästan hela sitt yrkesliv. En formidabel uppgift i sig, men Andreas Johansson har dessutom bara en arm efter att han var med om en olycka och fastnade i en höhiss som tioåring. Han skadade nacken och blev förlamad i högerarmen. Men det har inte påverkat honom nämnvärt under arbetslivet, menar han.
– Det handlar om inställning. Vill man något så låter man inte sådant påverka en allt för mycket, säger han.
Den var mest i vägen
För tio år sedan valde han att amputera bort den.
– Det var skönt. Den var mest i vägen, säger han.
På den tiden fanns ingen säkerhetsanordning, ett så kallat dödsmansgrepp, men numera används fjärrkontroll till höhissar.
Chockhöjda priser
Precis som resten av landets lantbrukare har hans verksamhet drabbats hårt av de chockhöjda priserna på diesel och el. Särskilt sedan Ukrainakriget började. På ett år har hans dieselkostnader fördubblats.
– Det är helt vansinnigt. Jag får bara hälften så mycket diesel för pengar som för ett år sedan. Att tanka är helt uppåt väggarna nu, säger Andreas Johansson.
Han har bara en traktor, men den förbrukar ett antal kubik diesel varje år.
– Det är en tuff bransch redan från början, så det är lite körigt läge. Man undrar hur det ska sluta.
Dock äter korna bara gräs, så något foderpris påverkas han inte av.
– Jag känner mig förskonad från en del saker. Jag använder inget foder eller konstgödsel, så jag slipper undan en del som andra måste hantera, säger han.
Samtidigt har verksamheten begränsade intäkter. EU-stödet ser inte ut att höjas och marknadspriset på kalvar är vad det är.
– Det lär inte gå upp så att det kompenserar för prisökningarna, säger han.
Gosa kan man göra hemma med hundarna
Anställde sonen
I fjol anställde han sonen Emil, 26. Nu är förhoppningen att han kan avlasta sin far i arbetet.
– Jag har slitit mycket genom åren. Det har varit mycket jobb. Så jag tänkte att istället för att sitta vid datorn kunde han jobba med mig.
Vissa ser boskap som keldjur, men för Andreas handlar det om en ömsesidig respekt.
– Gosa kan man göra hemma med hundarna. Jag tycker det är så man ska göra. Det vet jag av erfarenhet.