I Åmål gör man så gott man kan för att hålla sin blygsamma plats på näringslivsrankingen. Ett företag i Älmhult vann kommunens upphandling om skolskjutsarna. Och benen rycktes undan för vårt lokala taxibolag. Just skolbarnen är den absolut största inkomstkällan. Så nu kan vår kommun bli helt utan taxi. Och förskolebarn riskera att få tillbringa onödigt lång tid i bussen.
Reglerna om kommunal upphandling är strikta. Så det är säkert korrekt skött i enlighet med anbudsunderlaget. Men jag kan inte låta bli att fundera på om man i Älmhult skulle valt ett Åmålsföretag.
Nej, sånt händer bara inte i Småland. Där diskuterar man med sina lokala företag och stämmer av anbudsvillkoren i förhand med de näringsidkare som man i första hand värnar om. Man kan ha synpunkter på förfaringssättet. Men så går det ofta till.
Skulle vara intressant att få höra vilka ansträngningar Michael Karlsson (S) på ett tidigt stadium gjorde för att kunna behålla jobben och servicen på hemmaplan.
Höga eller låga odds för att kommunen kan förbättra sin företagsranking? Här passar det bra med en språkspaning.
Odds i språksammanhang är lite knepigt. Är en högoddsare rätt beteckning på en som högst troligt går segrande ur något. Eller är vederbörande en lågoddsare?
I ett travlopp skulle vi väl kalla en lite halt och dåligt tränad häst för en högoddsare. Skulle den kusen vinna, blir sannolikt oddset skyhögt. En travare av högsta klass i samma lopp skulle på förhand anses vara en lågoddsare, eller hur?
Men ”högoddsare” har i allmänspråket numera fått en motsatt betydelse, snarare ”sannolikhet”, konstaterar Språktidningen.
– Denna användning ogillas av många språkvårdare och språkpoliser, konstaterar Magnus Levin vid Linnéuniversitet.
I Ryssland råder förbud att kalla hemskheterna i Ukraina för krig. Den som demonstrerar eller journalister som skriver om saken, riskerar att hamna i fängelse i 15 år.
I sammanhanget kan gamla historien om regeringschefen Nikita Chrustjov passa. Som förresten Nikita själv ska ha berättat:
En man stod på Röda Torget med ett plakat: ”Chrustjov är en idiot”. Killen greps förstås och dömdes till 30 år i Sibirien; ett år för missfirmelse av partifunktionär och 29 år för avslöjande av statshemlighet.