Svårt att sova, koncentrationssvårigheter och sämre minne. Att hon i slutet av januari skulle gå ut från läkarbesöket med diagnosen akut stressreaktion fanns inte på kartan, men samtidigt blev alla konstiga symptom begripliga. I drygt två månader har riksdagsledamoten Paula Holmqvist (S) varit sjukskriven och i måndags gjorde hon sin första arbetsdag igen.
Det syns ju sällan utanpå. När Paula Holmqvist kommer för att tala om den senaste tidens upplevelser är hon den gamla vanliga Paula som skämtar och vinkar till invånare.
– Jag känner mig bättre och vill komma i gång, samtidigt är jag uppmärksam på hur jag mår. Men jag tycker det är viktigt att vi talar om detta för det är så många som drabbas, säger hon.
Att riksdagsledamoten och distriktsordföranden Paula Holmqvist dagligen har ett fullspäckat schema är ingen överraskning, men det var inte i första hand jobbet som gjorde henne sjuk.
Förlorade båda föräldrarna
För några år sedan förlorade hon både pappa Kjell och mamma Kerstin på mindre än ett år. I samband med mammans bortgång i september 2019 inträffade även flera incidenter med bland annat felbehandlingar på sjukhus och andra missbedömningar, som i slutändan resulterade i anmälningar.
– Även om jag inte insåg det då, inser jag nu att det såklart har påverkat mig mer än vad jag tror, säger Paula Holmqvist.
Jobbet har hon skött efter bästa förmåga, men i höstas började hon märka av vissa fysiska symptom.
– Jag upplevde att jag hade sämre minne, hade svårt att koncentrera mig och sova om nätterna. Det gjorde det ju inte heller bättre att jag gick hemma och mestadels hade digitala möten på grund av pandemin. Man behöver sina arbetskamrater och inte sitta i digitala möten med en snygg skjorta och mjukisbyxor på sig.
Vi hade kunnat polisanmäla det, men valde att inte göra det.
Paula Holmqvist berättar att hon under våren 2021 även ska ha varit utsatt för hot och trakasserier. Hon vill inte gå in på vilken roll hon hade i samband med händelsen.
– Det handlade om ett uppdrag där några inte var nöjda med vad vi hade presterat. Jag fick bland annat sms och hot om att man skulle gå till media och berätta. Vi hade kunnat polisanmäla det, men valde att inte göra det.
Oväntad diagnos
Den 31 januari fick Paula Holmqvist en läkartid, men anledningen till att hon sökte vård var en annan än vad som sedan skulle bli diagnosen.
– Jag sökte för högt blodvärde. Eftersom jag är undersköterska till yrket hade jag mina teorier om vad det kunde bero på, men det stämde ju inte alls med vad läkaren sa. Han frågade om jag hade funderat på sjukskrivning och jag insåg ganska direkt att det var det jag behövde. Jag fick även möjlighet att tala med en psykoterapeut.
Bägaren hade till slut runnit över och Paula Holmqvist var till en början sjukskriven i tre veckor. Sjukskrivningen förlängdes allt eftersom och hon fick diagnosen akut stressreaktion.
Samtidigt som hon var sjukskriven blev hon återigen invald som nummer ett på distriktets valsedel.
– Det var ju såklart väldigt hedersamt, men det fanns en oro från vissa håll hur min sjukskrivning skulle påverka valet. Jag är besviken på hur man hanterade det. Jag har fantastiska partikamrater och många hörde av sig under min sjukskrivning, men jag önskar att de som var oroade hade ringt mig och frågat hur jag mådde.
Under tiden som sjukskriven har familjen haft en oerhört stor betydelse.
– Jag har fokuserat på att röra på mig och umgås. Barnbarnen är medicin för mig.
I måndags kunde hon återigen komma tillbaka till jobbet.
– Jag har hela tiden känt som om jag har bomull i huvudet, men till slut släppte den känslan. Varje kväll tar jag en tablett som hjälper mig att sova bättre och bara att få sova gör ju saken enklare. Jag fick hjälp i tid.
”Är inte oumbärlig”
Precis som så många andra i hennes situation har hon landat i att hon måste bli bättre på att säga nej.
– Mitt uppdrag lever man i 24 timmar om dygnet, så det är inte helt enkelt att släppa. Man tror att man måste vara med på allt överallt, men man är inte oumbärlig. Ett talesätt säger: att säga nej är ett kort obehag, men ett långt behag. Vi måste verkligen prata mer om detta. Vi måste vara snälla mot oss själva och mot varandra.