Hårt slit förverkliga dröm om ett ödehus

Att rädda ett gammalt hus som ingen bor i är mångas dröm och har blivit en folkrörelse. Frida Sömskar och Pontus Holmgren är ”ödehusräddare”.

– Vårt hade stått tomt i 25 år. Det regnade in och saknade både el och vatten, säger Frida.

Det är svårt att föreställa sig att det charmiga, röda trähuset från 1912 höll på att förfalla för bara fem år sedan. Med sina vita knutar och vackra glasveranda är det som själva sinnebilden av drömhuset på landet. Här bor Frida Sömskar och Pontus Holmgren med sina barn Wera och Sixten.

– Vi skulle titta på ett annat hus i samma område. När vi körde förbi här sa jag till Pontus: Där vill jag bo!

I Enhörna

Huset, som ligger i Enhörna utanför Södertälje, såg ut som ett riktigt ”Pettson och Findus”-hus och låg i en uppvuxen trädgård med fruktträd.

– Fast vi märkte ju också att det verkade eftersatt. Taket var slitet, målarfärgen flagade och allt såg lite övergivet ut, berättar Frida.

Och huset var inte till salu. Men vad spelar det för roll när man har förälskat sig?

Tiden gick. Frida och Pontus fortsatte med sitt husletande och gick på otaliga visningar.

– Men huset i Enhörna hade fastnat hos mig och vilka objekt vi än tittade på levde de inte upp till detta.

De bestämde sig för att skicka ett brev till ägarna.

– Efter tre år fick vi köpa det. Det var en process för dem att bestämma sig. Det måste man verkligen ha respekt för – det finns så mycket minnen i ett hus.

Var väldigt slitet

Frida och Pontus är intresserade av renovering och byggnadsvård. Innan de fick köpa sitt ödehus hade de renoverat två lägenheter tillsammans. Och det var nog tur, för det var väldigt slitet. Det regnade in på flera ställen. Elen fungerade inte och det hade aldrig funnits vatten eller avlopp i huset. De anlitade hantverkare till de stora projekten.

– Vi började med att lägga om taket och bygga ett badrum. Men allt behövde egentligen göras.

Eftersom läget på tomten var attraktivt blev priset 1 750 000 – trots att själva huset bara värderades till ett par hundratusen. När det gäller renoveringskostnaderna hade de en regel: den och köpesumman tillsammans fick inte överskrida marknadsvärdet för husen i området.

– Det har vi klarat, men visst har det kostat mycket pengar. Och väldigt mycket hårt slit.

Lever sin dröm

Ändå tycker Frida att det har varit värt det. De lever sin dröm och har lärt sig oerhört mycket under arbetets gång.

– Mitt råd är att ta det lugnt. Både för att man ska orka och för att vårda sin relation. Och riv inte ut en massa saker som ni ångrar sedan.

Det är bra att bo in sig innan man bestämmer sig för att ändra planlösningen, byta fönster eller golv, tycker hon.

Hela husresan har förändrat Fridas liv. Intresset för hållbarhet och historia har lett till att hon har börjat plugga till byggnadsantikvarie.

– Vårt arbete med huset har lärt mig att gamla välbeprövade metoder både är bättre för miljön och plånboken. Ta linoljefärg som exempel: Den är dryg, håller bra och slits mycket snyggare.

En Facebook-grupp

Frida märker att många delar hennes intresse. Miljömedvetenhet, pandemin och en längtan ut till landet tror hon är några av anledningarna. Ödehusrörelsen har blivit en folkrörelse över hela landet.

Byggnadsvårdaren Robert Danielsson drog igång det riksomfattande projektet ”Jag räddade ett ödehus” 2016. Facebook-gruppen med samma namn har i dagsläget 31 000 medlemmar.