Det är många som mår dåligt och väntetiderna för att få hjälp är långa.
I artikelserien om problemen inom öppenpsykiatrin möter vi patienter och anhöriga till patienter som berättar om sina upplevelser.
En av dessa är 24-årige Marcus Larsson, Edsleskog, som har väntat på att få hjälp nu i ett år.
– Det här har påverkat mig väldigt negativt. Jag har adhd och allt i min vardag blir jobbigare av att jag inte får hjälp. Det är svårt för mig att hålla koll på tider och att leva livet på ett vanligt sätt, säger Marcus Larsson.
Han berättar att han använde medicin för sin adhd från det att han var 14 år och till det att han var 16. Därefter tog han en paus i medicineringen.
– Men man vet ju inte om behovet kommer tillbaka. Jag är 24 idag och känner åter att jag behöver någon form av hjälp. Men vården fungerar inte. Jag behöver få en tid inom psykiatrin. Men jag har väntat nu i ett år på att få hjälp.
Är det medicin eller något annan hjälp du behöver?
– Det vet jag inte. Det är något som nu får utredas. Och på vårdcentralen känns det bara som att läkarna vill bli av med en när jag går dit.
Oro för öppenpsyk: ”Det finns patienter som väntat i två år på att få hjälp”Vårdförbundet: ”Ökade krav och stress inom öppenpsyk”– Det är olika läkare varje gång så jag får dra min problematik från början hela tiden. Och det är ibland också läkare som inte kan språket.
Vad tycker du om det här?
– Jag jobbar och betalar skatt och tycker att jag borde få ut något av det. Det jag undrar är vart pengarna tar vägen när man behöver hjälpen? De kanske har det hur jobbigt som helst inom psykiatrin. Men man ska inte behöva vänta ett år på att få hjälp. Det känns för jäkligt, det är jättedåligt. Någonstans har det gått snett, säger Marcus.
Är i dag sjukskriven
Marcus är i dag sjukskriven och jobbar 25 procent på grund av utmattning och sin adhd-diagnos.
Man ska inte behöva vänta ett år på att få hjälp. Det känns för jäkligt, det är jättedåligt. Någonstans har det gått snett.
– Det ena påverkar det andra och gör livet svårare för mig. Och om man är på en dålig plats i livet så behöver man få hjälp att ta sig ur det. På vårdcentralen skriver läkarna bara på sjukskrivningen utan att göra något mer.
Hur fungerar det socialt, på fritiden?
– Som det är nu orkar jag inte träffa kompisar och hitta på saker. Jag tvingas ligga hemma, vissa dagar orkar jag inte ens gå utanför huset. Det känns inte bra att inte kunna följa med kompisarna och jaga och fiska som jag skulle vilja. Det känns väldigt, väldigt tråkigt, säger han.
Anhörig: ”Otroligt tufft”
En mamma vars son också stått i kö ett år till öppenpsykiatrin utan att få hjälp berättar:
– Min son blir 19 i år. Han har add och har tidigare tillhört bup i Bäckefors. Nu står han i kö för att få en tid till vuxenpsykiatrin och det har han gjort sedan i juli i fjol, säger hon.
– Det har varit otroligt tufft. Han har haft en problematisk skolgång och han har perioder när han inte går till skolan.
Vad skulle behövas?
– Medicinerna hjälper i någon mån, men de gör samtidigt att han tappar aptiten. Det han skulle behöva är någon form av samtalsterapi, professionell hjälp.
Hur känns det här för dig som anhörig?
– Det är fruktansvärt frustrerande att hans svårigheter inte blir tagna på allvar. Man får inte hjälp på stört om det inte gäller fysiska problem. Det är alldeles för långa kötider. Det känns fruktansvärt. Jag jobbar själv som lärare och hör från många olika håll att det är många barn och ungdomar som skulle behöva hjälp.
Vilka effekter kommer det här att få för de barn och ungdomar som inte får den hjälp de behöver?
– Det blir ett utanförskap i samhället. Jag skulle önska att samhället utbildades. Många ungdomar hamnar utanför om de inte får rätt stöd. De faller utanför arbetsmarknaden. Det leder fel. Min son vill ha hjälp och ha en fungerande vardag. Men han kan inte hjälpa sig själv. Jag som förälder gör vad jag kan. Jag hjälper honom med praktiska saker, myndighetskontakter och att få iväg honom till skolan. Men sedan behöver han också professionell hjälp, säger mamman.
Hon berättar att hon arbetar med att starta en lokalförening för Attention i Dalsland, som är en intresseorganisation för barn och ungdomar med NPF-diagnoser (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar).