När EK3 gick ut Karlbergsgymnasiet 1972 var skolan nybyggd och klassen hade en mycket ung Helge Lindgren som klassföreståndare. En skolresa till Sicilien svetsade samman klassen extra och i alla år har de hängt i med välbesökta jubileumsträffar.
En av studenterna på jubileet sticker ut lite mer än de andra, så mycket att andra hotellgäster hajar till, men Svennis klasskamrater är måna om att i Åmål ska han få vara ”vanlig” och en i mängden.
Det är få klasser förunnat att ha den sammanhållningen som EK3 av årgång 1972 har haft. Det är inte många av dem som fortfarande bor i Åmål, men vart femte år har klassen träffats för att fira studentjubileum och merparten har kommit – varje gång. I år var det lite extra högtidligt eftersom det är 50 år sedan klassen lämnade Karlbergsgymnasiet.
Jubileumsfesten hölls på Åmåls stadshotell. Det var en intensiv lördagskväll på hotellet som var fullt av gäster. Förutom klassträffen i matsalen var restaurang Bakfickan välfylld och i lobbyn pågick ett 85-årskalas, där en helikopterförare från Grebbestad uppvaktades av familjen under några dagar tillsammans i Åmål.
Det var en av de yngre familjemedlemmarna på släktkalaset som upptäckte vilken celebritet som satt i rummet intill. Sven-Göran ”Svennis” Eriksson som precis hade avslutat studentjubileumsmiddagen ställde artigt och väluppfostrat upp på en glad gruppbild tillsammans med helikopterföraren och hans familj. De fick en Åmålskväll de kommer att minnas.
Klipp ur skoltidningarna
I EK3 ingick 31 elever. Men fyra klasskamrater har gått bort och sex hade förhinder den här kvällen men i övrigt är de på plats allihop – 21 stycken. Det blev en kväll av minnen och nostalgi, återseenden och uppdateringar. Här ingick naturligtvis bildvisning, men Nils Allan Danielsson hade till exempel också förberett häften med utvalda bidrag ur gymnasietidens skoltidningar. Han var själv en av de medverkande i skoltidningarna men här bidrog också bland andra klasskamraten, sedermera Aftonbladetjournalisten Leif-Åke Josefsson från Långed, som gick bort häromåret.
Svennis kom från Torsby och anslöt till klassen när han började spela fotboll med Sifhälla 1971. För honom blev det 1,5 år på Karlberg.
Ekonomisk linje var så här i skarven mellan 1960- och 1970-talet en nystartad linje och klassen började gymnasietiden i provisoriskt klassrum på stan, ovanför Stilcos herrekipering, men eleverna fick under årskurs 1 flytta in i den nybyggda Karlbergsskolan.
Lindgren viktig faktor
Frågan är vad det är som skapar den här klassgemenskapen som gör att alla vill fortsätta träffas.
För det första krävs drivande krafter som ser till att festen blir av. EK3:s engagerade kärntrupp visar sig ha inlett planeringen inför jubileumsträffen fyra månader tidigare.
Sedan behövs förstås individer som trivs tillsammans.
– Vi hade en sån ovanlig klass med en sån sammanhållning, säger Birgitta Holm, som bodde inackorderad i Åmål tillsammans med ett par klasskamrater.
Helge Lindgren nämns flera gånger som en viktig faktor. Numera avlidne Lindgren, som flera generationer sett traska runt i Karlbergskorridorerna i träskor, skulle senare bli både studierektor och rektor och få en konsertlokal, Lindgrensalen, uppkallad efter sig. Men 1972 var han ung och EK3 var hans första uppdrag som klassföreståndare. ”Världens bästa klassföreståndare”, som hans nu snart 70-åriga elever kallar honom, bidrog starkt till att klassen blev tajt.
Fester på hemvärnsgården
Men det handlar också om sådant som inte har med skolan att göra. Oavsett om det var arbetet med Karlbergs Idrottsförening eller festerna på hemvärnsgården, så gjorde EK3 det tillsammans. Det finns till och med ett äkta par i klassen, eftersom klasskamraterna Thomas och Anne-Christine Höjdén så småningom gifte sig.
– Ingen var utanför. Alla var med, säger Birgitta Holm som numera bor i Göteborg.
– Vi hade så himla kul. De andra klasserna var avundsjuka, säger Kjell Söderström från Kungsbacka.
Gemensamt sparkonto
Sen var det till slut det här med Sicilien. Nuförtiden låter det kanske inte så märkvärdigt att ett gäng gymnasieelever åker på skolresa utomlands när de tar studenten, men på den här tiden var det både ovanligt och stort – och dyrt.
Klassen öppnade gemensamt konto på Sparbanken och pengar samlades in varje fredag under nästan ett års tid. Med hjälp av extrajobb fick eleverna ihop pengarna och resan blev en upplevelse för livet som förde dem ännu närmare varandra.
– Jag har sagt till många att bättre uppväxt än den jag fick i Åmål, med de föräldrarna och den skolan, går inte att få, säger Kjell Söderström.