Efter att en hel del negativa synpunkter om den nya användningen av det så kallade Mörtebolstjärnet förekommit både i lokalpressen och i den politiska debatten i fullmäktige, vill vi representanter för Åmåls bönder försöka ge en mer nyanserad bild av läget samt en historisk tillbakablick.
För 150 år sedan var inte möjligheten att äta sig mätt varje dag självklar, befolkningen ökade snabbare än vad Sveriges förmåga att producera livsmedel klarade av. 1,2 miljoner svenskar tröttnade på Sveriges oförmåga att föda sin befolkning och emigrerade till Amerika.
För att råda bot på matbristen satsade Sverige stort på att öka åkerarealen, enorma arealer dikades ut för att möjliggöra en ökad matproduktion till rikets växande befolkning. 1919 fanns det som mest odlad mark i landet, 3,8 miljoner hektar jämfört med dagens cirka 2,6. På den tiden satsades det även i Åmål och utdikningen av Mörtebolstjärnet drogs igång i slutet på 1800-talet för att förbättra förutsättningarna för Åmålsborna.
Med tiden blev lantbruket allt effektivare och stora arealer av åkermark har tagits ur produktion. 1995 blev Sverige medlemmar i EU. Matproduktionen var så stor att Europas lantbrukare tvingades ta 5 procent av arealen ur produktion (träda). Möjligheten att anlägga våtmark i 20 år mot ersättning dök upp som ett alternativ för ägarna av marken till Mörtebolstjärnet.
Nu 27 år senare har vi en helt ny situation med klimatförändringar och krig som gör tillgången på mat osäker. Vi har full förståelse för att tömningen av tjärnet kan verka stötande på många sätt, men vi är helt övertygade om att när Vänervattnet är borta finns alla möjligheter att skapa en fågelsjö med betydligt större biologisk mångfald än i dag samtidigt som vi kan producera mer mat som vi så väl behöver.
Styrelsen för Åmåls LRF-avdelning
genom ordförande Johan Larsson