Skira akvarellblomster och färgstarka glasblommor slår ut i full prakt i Pikenberg, när en blommig debutant och en lika erfaren som dynamisk duo ställer ut i sommar.
– Jag vill göra utställningar med glädje. Världen behöver lite kärlek nu efter allt elände, säger galleristen Mimmi Skogström.
Det prunkar i Pikenberg, inte bara på ängarna som omger Mimmi Skogströms butik och galleri.
I den övre gallerilokalen huserar glasduon Håkan Blomqvist och Karin Westman, i den nedre akvarellisten Linda Stjärnehag. De har fått samma instruktion av galleristen: årets tema är blommor, för Mimmi tror att många längtar efter det varma, kärleksfulla och vackra efter den grå pandemiperioden.
Och nog blir hon bönhörd av sina utställare.
Håkan Blomqvist och Karin Westman har gjort delar av sin utställningsyta till rena rama glas-blomsterrabatten.
Jobbar tillsammans
– Vi tycker om att göra saker som folk blir glada av och tycker är fint. Här ska det vara glädje, säger Håkan.
Uttryckssätten varierar dock stort. De arbetar med tekniker som fusing (sammansmältning), ugnsgjutning i sandform, lost wax och glasstavar som smälts med gaslåga.
De jobbar så gott som alltid tillsammans.
– Vi bestämde det när vi började med det här materialet. Tjugo år tidigare hade vi jobbat jag med trä och Karin med textil. När vi började med det här gemensamma kom vi fram till att det inte skulle fungera om vi inte jobbade tillsammans, eftersom vi satt vid samma bord och jobbade, säger Håkan.
– Vi bollar hela tiden, boing, boing, fram och tillbaka. Det känns utvecklande!
Hur gör man för att inte tycka att ens egna idéer är bäst då?
– Man får tagga ner egot! säger Håkan och skrattar.
Från Boda till New York
De har haft gott om tid att utveckla samarbetet, för de har varit ihop sedan 1979. Glaskonsten kom in i deras liv 1999, efter en kurs som satte spår. Ganska snart fick de ställa ut internationellt; deras första utställning dessutom.
– Pierre Schoris fru köpte en ”bodian” och gav till honom. Han var FN-ambassadör i New York då och de bjöd in oss att ställa ut i New York. Vi kom dit 2002, det var ju jättespännande. Jeff Koons kom på vår vernissage! säger Karin.
2004 blev det Chicago, 2006 Seattle och sedan rullade det på. I september väntar Marocko.
– Vi har ställt ut mycket i Europa men nu är vi jätteglada att vi bara åker en mil! säger Karin.
”Pigga typer”
De bor i Högboda, men även i Uppsala. De har ateljéer på båda ställena och trivs med växelbruket. I Uppsala är de med i en konstnärsgrupp i Uppsala och får nya utmaningar.
– Det är pigga typer, så vi får tänja på gränserna, säger Karin.
De verkar rätt pigga själva också: Håkan talar om att ”leka” med glasbitarna.
– Det är väldigt fantasieggande att titta på en bit och få en bild av hur den skulle kunna utvecklas. Det är som mosaik, säger han.
De har också utvecklat en egen teknik.
Bygger skulptur på bordet
– Vi vet att med det ugnsgjutna glaset vi gör, är det ytterst få personer som arbetar på det sätt som vi gör, säger Karin.
Många andra gjuter genom att hälla glasmassa i sandformar, men Högbodaparet utgår istället från kalla glasbitar.
– Vi bygger hela skulpturen på ateljébordet av glasbitar och sedan ställer vi in allting i ugnen och där sker sammansmältningen, säger Håkan.
– Och sedan är det efterarbete med slipning och polering, säger Karin.
Och vad vinner ni på att göra så?
– Det är en jättebra fråga, för det är väldigt långsamt, tungt och bökigt, säger Håkan. Det är väl för att vi vill vara själva om det?
Om paret Westman-Blomqvist är rutinerade är sommarens andra utställare desto mer färsk. Linda Stjärnehag från Fjärås, söder om Göteborg, gör nu sin allra första utställning, 30-talet mil hemifrån.
– Det är jätteroligt att få den chansen.
Till vardags arbetar hon som mönsterkonstruktör på modeföretaget Kappahls huvudkontor i Göteborg. På fritiden blommar måleriet upp.
– Det blir mest blommor! Det är ett så lättsamt motiv och jag känner att jag vill förmedla positiva känslor och glädje. Det är väldigt kul när folk skiner upp när de ser målningarna, säger Linda Stjärnehag.
Rådet från veteranerna till nykomlingen i gemet kommer snabbt och självklart:
– Håll ut! säger Håkan med ett leende.