Åke, 87 trappar ner – 72 år efter sin första artikel

Legendariske journalisten och före detta chefredaktören Åke Jansson, 87, lägger undan penna och anteckningsblock – 72 år efter att han fick sitt första referat publicerat i tidningen.

– Några fler tidningsartiklar blir det inte. Men jag kan nog inte helt sluta skriva, ler han.

Åke Jansson var inte mer än 15 år gammal då han fick första artikel publicerad i Åmåls-Tidningen. Sedan dess har han skrivit tiotusentals artiklar, referat och notiser, mängder med böcker, fått priser och utmärkelser och blivit en legend inom tidningsvärlden.

– Jag var aktiv skribent i 70 år men kom av mig då samhället stannade upp under pandemin. Nu känner jag att det är dags att lägga penna och block åt sidan, berättar Åke.

Han är född och uppvuxen i Åmål och i tidningsbranschen kom han in som tidningsbud.

– Det var på den tiden som tidningen trycktes på eftermiddagarna och vi pojkar fick cykla ut på stan och dela ut den till prenumeranterna, berättar han.

Fanns få journalister

Åke växte upp i kvarteret Stakelyckan i Åmål där han bodde granne med faktor Hallberg på Åmåls-Tidningen. En dag när Hallberg såg Åke nere på gatan ropade han ut genom fönstret:

– Åke! Vill du börja på Åmåls-Tidningen?

– När ska jag börja?

– Kom i morgon!

På den tiden fanns det inte många journalister i Dalsland och bara tre i Åmål. Så 15-årige Åke tvekade inte en sekund. I det ögonblicket var vägen utstakad. Några dagar senare var hans första referat publicerat i tidningen. Lönen var 7 öre raden.

– Jag fick lära mig jobbet från grunden och framför allt upptäckte jag hur roligt det var att åka ut och göra reportage.

På den tiden hade alla journalister en signatur. Åkes signatur blev Jison. Den signaturen kom under årens lopp att sitta under tusentals artiklar. Han anlitades också av Göteborgs-Tidningen som på den tiden hade ett sportextra där Åkes uppdrag i många år var att bevaka dåtida storlaget Billingsfors.

En dag bjöds Åke in till ett möte med självaste Gustaf Ander, NWT-koncernens ägare. Han hade hört talas om Åke skrivartalanger och nyhetsnäsa och erbjöd honom jobb på lokalkontoret i Bengtsfors.

– Jag fick 1025 kronor i månaden plus 2,50 kr per bild samt reseersättning. Om jag skötte mig skulle jag få löneförhöjning och det dröjde bara några månader innan Gustaf Ander ringde. Han sa att han märkt att det går bra för mig och att jag skulle få den högre lönen retroaktivt.

Åke skulle sedermera bli en av Gustaf Anders mest anförtrodda medarbetare.

Till Säffle 1964

Till Säffle-Tidningen kom Åke Jansson 1964 och där arbetade han fram till sin pensionering 1997. Under de sista 20 åren var han chefredaktör och ansvarig utgivare.

Men Åke har förblivit en del av Säffle-Tidningen. ST finns i hans DNA. Han fortsatte därför att skriva för ST tills han fyllt 85 år och fortsatte efter pensioneringen också att skriva sina uppskattade böcker om personligheter från Säffle och Åmål med omnejd. Hittills har han publicerat blivit elva böcker i de två serierna och det är inte osannolikt att det kommer en till. Flitens lampa lyser fortfarande i skrivarlyan på Blomvägen.

– En sak som jag är stolt över, är att jag är den ende som fått både Säffles och Åmåls kulturpris, säger han.

Åke har under sina många år på redaktionen träffat många intressanta människor och personligheter. Men det är är inte bara kända personer som Gunnar Sträng, Ingrid Bergman, Prins Bertil och Säffle-Gunnar som gjort intryck på Åke. Snarare tvärtom. När Åke berättar om möten med människor handlar det snarare om Anna på Harnäs, Arne på båten, Arvid Skarin i Svanskog, greve von Stedingk, flygaren Bertil Harding, sjömannen Axel Karlsson, Wille i Backa och Svea Thörner på Näset.

– Färgstarka personligheter som hade varit med om mycket och hade massor av berätta. Det var fantastiskt att få komma hem till dessa människor och intervjua dem, berättar Åke.

Att intervjua människor blev något av Åkes signum och en gång på 70-talet drog han igång en artikelserie som hette Lördagsträffen där han varje vecka intervjuade en lokal person.

– Det blev en artikelserie på över 1200 reportage, berättar Åke.

Han intervjuade många människor som var födda i mitten av 1800-talet och det gav honom närmast svindlande historiska perspektiv.

– Jag har alltid varit intresserad av historia, inte minst lokalhistoria, och hur människor levde förr.

Han minns många roliga möten med människor. En gång träffade han Gunnar Sträng som hade hållit tal i Bengtsfors. Åke besökte finansministern på dennes hotellrum efteråt och frågade vad herr Sträng hade talat om:

– Det var samma smörja som vanligt, min lille grabb, svarade Sträng.

Näsa för nyheter

Men han bad Åke sitta ned och gav en lång intervju där han också lät meddela en sensationell nyhet om sjukhuset i Bäckefors. Åke hade nämligen den förmågan – att alltid få fram nyheter.

– Det handlar dels om att vara på rätt plats vid rätt tillfälle men också om att lyssna på människor. När jag kom till Bengtsfors började jag alltid dagen med en promenad genom byn och pratade med folk som jag mötte. Jag fick alltid höra något intressant, förklarar han.

Mötet med Prins Bertil är en speciell historia.

– Han kom till Gruvön för en invigning som jag var där för att bevaka. När limousinen anlände så stannade den precis där jag stod. Prinsen klev ur bilen och gick direkt fram till mig för att skaka hand vilket väckte viss uppmärksamhet eftersom det var en hel potentater på plats som gärna hade velat skaka hand med honom, berättar Åke.

När Åke kom till Säffle 1964 hamnade han mitt i stadens mest expansiva skede med en enorm utveckling inom näringslivet samtidigt som det byggdes som aldrig förr.

– Det hände hela tiden något kring företag som Billerud och Electrolux eller på sjukhuset och inom kommunen. Jag kan nog påstå att jag hade källor överallt och alltid fick nys om vad som var på gång, ler Åke.

Nyhetspulsen

I den miljön stortrivdes Åke som inte bara älskade att skriva personporträtt utan också älskade nyhetspulsen.

– En av de saker jag minns allra bäst – eller sämst – var när finansmannen Anders Wall kom till Säffle. Det var början till slutet för Billeruds storhetstid.

Under Åkes 70 i branschen har det skett stora förändringar inom media, inte minst tekniskt.

– Jag började ju på den så kallade blytiden och det är fantastiskt att ha upplevt det som hänt sedan dess. En förändring som man inte tänker så mycket på, är att det förr nästan bara fanns manliga journalister. När jag kom till Värmland var Elsa Lindskog på NWT länets enda kvinnliga journalist.

Idrotten har alltid varit betydelsefull för Åke. Han var själv en lovande fotbollsspelare i ungdomen – känd och fruktad som en dåtida Stefan Schwarz – och har starka band till IFK Åmål och SK Sifhälla även om han numera också öppnat sitt hjärta för Viken eftersom han har barnbarn som spelar i klubben.

– Annars är bandyn något av en favoritsport. Jag var iväg och såg Boltic så sent som i vintras, berättar han.

Älskar jazz

Musik har också präglat Åkes liv, inte minst jazz vilket en gedigen skivsamling vittnar om.

– Jazzen har gått som en röd tråd genom mitt liv och det var ju jazzrecensioner som jag skrev in i det längsta, säger han.

Av alla människor som Åke träffat under åren finns det inget möte som varit större och mer livsavgörande än mötet med Inga-Lill.

– Vi träffades i slutet av 50-talet och har varit gifta i 65 år. Hon har varit ett enormt stöd under hela min resa och nu njuter vi livet tillsammans med barn och barnbarn.

För undertecknad blev första mötet med Åke Jansson också livsavgörande. Det var nämligen Åke som anställde unge herr Österman på ST en gång i tidningen.

– När kan jag börja?

– Kom imorgon!