Knappast något annat land i Europa har förändrats så mycket under så kort tid som Sverige, om man undantar de gamla kommunistdiktaturerna som föll när Sovjet kollapsade. Tiden har under det senaste halvseklet farit hårt fram med delar av svenska landsbygden.
Först hårdrationaliserades jordbruket. Gårdar som för inte alltför länge sedan betraktades som stora skulle inte ha en chans i dag. Sedan slog det till inom skogsbruket. Mycket maskiner och litet folk. Sedan kom samma utveckling inom industrin och bruksorterna. På alltför många ställen kom inget i stället. Då inget kom i stället började befolkningarna åldras och minska. Och med detta försvann affärer, posten, järnvägsstationen, prästgårdarna, bygdeskolor, bensinstationer, taxirörelser och annat. Behöver inte gå längre än till Tösse med omnejd för att känna igen detta. För ett halvsekels sedan såg åldersfördelningen ganska lika ut mellan bruks- och landsbygderna och städerna. Så är det inte nu.
I en del kommuner, i synnerhet i gamla bruksorter, hade man bostäder i tiotusentals tomma. Säga vad man vill, men det finns gott om kommunalpolitiker som gör vad tillfället bjuder. Jan Jörnmark, med ekonomisk historia som ämne, har beskrivit händelseförloppet när Sverige i allt större utsträckning blev ett invandrarland med folk från främmande länder som behövde någonstans att bo. För företagsamma kommunpolitiker gick det an att göra affärer med de tomma bostäderna. Hyror från Migrationsverket och etableringsstöd från staten gjorde gott åt kommunkassorna. Men så tog det slut. När den så kallade flyktingkrisen kom för några år sedan visade det sig att efter affärerna stod många i glesbygden med betydande sociala och ekonomiska svårigheter.
De senaste 50 årens koncentration mot större städer och hanteringen av invandrings- och flyktingvågorna har verkligen delat landet och väljarkåren. Två av riksdagspartierna fick tungt erfara detta vid valet senast. Centern har traditionellt varit starkt i gamla jordbruks- och glesbygder. Socialdemokraterna har dominerat bruksorterna. Bägge partierna kom alltmer att profilera sig mot väljarna i större städer och deras förorter. Och riskerat vad som hände förra söndagen. Även här i Dalsland.
En och annan kommentator har efter valet skrivit att de inte längre känner igen sig i Sverige. Det går att förstå både detta och landsbygdens känsla av blivit lämnad. Men att göra om Sverige till vad det en gång varit går ju inte. Men att förändra går.
Lennart Widing,
hovpredikant Tydjebyn