Nationellt sett har intresset för det industritekniska programmet sjunkit under lång tid. Men på Karlbergsgymnasiet i Åmål var söktrycket vid senaste antagningen närmast rekordartat. Samtliga platser i årskurs ett är fyllda.
– Jobbmöjligheten lockar, säger nyblivna industrieleven Tuva Eriksson från Tösse.
Kompetensbrist är ett ord många politiker blev översköljda av när de under valrörelsen gav sig ut i verkligheten. Arbetsgivare inom många branscher söker med ljus och lykta efter personer som gått gymnasieskolornas yrkesprogram. Men sedan den nya läroplanen tillkom 2011 har intresset från elevernas sida successivt minskat.
Karlbergsgymnasiet i Åmål följde länge den nationella trenden, åtminstone fram till senaste antagningen. Då ökade plötsligt söktrycket rejält på industriprogrammet som nu för första gången på länge har fyllt samtliga 24 platser i årskurs ett.
Gott rykte bär frukt
Rektor Joakim Axelsson ser flera faktorer bakom uppsvinget:
– Ungdomarna är mer medvetna nu om att industriprogrammet är en utbildning som leder till jobb snabbt. Vissa har tagit studenten på fredagen och gått i arbete på lördagen.
Sådant bidrar naturligtvis till att bygga ett starkt varumärke, menar Axelsson, samtidigt som Karlbergsgymnasiet de facto är jämförelsevis väl rustat vad gäller både lärare och maskinpark:
– Är utbildningen bra, då sprids också ryktet.
Hur mycket handlar er uppgång om att Strömkulleskolan i Bengtsfors inte tagit in några nya ettor i år?
– Dem vi fått därifrån skulle nog ha sökt hit ändå.
”Mer möjligheter”
Rektorns svar bekräftas bland andra av Zyad Al Sweidani, som aktivt valde bort Strömkullen för Karlberg häromåret, trots att det innebär pendlande:
– Jag gick på industriprogrammet hemma i Bengtsfors först, men det kändes bättre här. Man har fler möjligheter, säger Al Sweidani som bestämde sig för bytet efter att ha skuggat en äldre elev på skolan.
Avståndet till Åmål kan också vara ett plus, menar Max Wallentin, som pendlar från Dals Långed. Han har tidigare gått på Strömkullen och ville se nåt nytt.
Säffle, Årjäng och Norge bidrar också med elever till Karlbergsgymnasiets industritekniska program för tillfället.
Killarna dominerar stort på industriprogrammet i Åmål men det finns också ett par tjejer. Den ena är Tuva Eriksson, från Tösse, som går i årskurs ett.
Vad var det som lockade dig?
– Jag tyckte det verkade vara intressant och så är det stor möjlighet att få jobb. Jag är inte en sån som skulle gilla att sitta vid en dator och greja med ekonomi hela dagen. Det är roligare med med praktiskt arbete.
Snabb comeback
Flera av Åmåls tillverkningsföretag har i olika sammanhang påtalat kompetensbrist som ett bekymmer vid nyrekrytering.
Hur ofta vänder sig företag direkt till er på industriprogrammet och berättar vad de behöver?
– Det händer att de hör av sig men alldeles för sällan, säger läraren Kenneth Stålhandske, som egentligen gick i pension i fjol efter cirka 15 år på Karlbergsgymnasiet.
– Jag fick rycka in igen när det blev så stort söktryck.
Senast samtliga 24 platser på industriprogrammet fylldes var 2009. I årskurs två och tre går för närvarande 9 respektive 13 elever.
Varför ökade intresset så mycket just i år?
– Svårt att säga. Hade vi vetat vad som fungerar, hade vi gjort det direkt, säger läraren Johan Solhemmer. Jag tycker att programmet borde vara fullt alltid.
Bästa reklamen för att kunna fortsätta på inslagen väg anses vara nöjda elever.
– Vi har stor uppfinningsrikedom vad gäller utformningen av programmet. Det har blivit mer och mer att man får bygga saker själv, säger läraren Andreas Pettersson och får medhåll av Kenneth Stålhandske:
– Det är mycket grejande med A-traktorer nu, avgasrör som gått sönder och dylikt. Vi ser gärna att eleverna tar med sig traktorerna hit när det behöver fixas saker. Då kan de lära sig saker samtidigt.