Åmåls släktforskare har tagit på sig an uppgiften att dokumentera samtliga gravstenar i församlingen.
Ett hästjobb som beräknas ta upp till fyra år.
Många svenskar är intresserade av var deras arvsmassa kommer från. Sökandet sker ofta via skärm, samtidig som förfädernas kvarlevor i regel finns på en fysisk plats. Alla har inte möjlighet att åka runt och besöka kyrkogårdar, men inom några år ska åtminstone merparten av gravstenarna finnas sök- och sebara genom databas.
Ett jätteprojekt som involverar släktforskare över hela landet, även i Åmåls kommun.
– Det finns en del kyrkogårdsinventeringar, även texter om gravar, men inte så många bilder av stenarna, säger Gunilla Bivall, som tillsammans med maken Bengt, svägerskan Anita Quick och Ann-Charlotte Wahlström tagit på sig uppgiften att dokumentera Fröskogs kyrkogård.
Ett material dominerar
Arbetet utförs parvis. Medan den ena fotograferar fyller den andre i pappersblanketter, en för varje sten. Tanken att noteringarna ska vara till hjälp när de uthuggna bokstäverna och bildmotiven är svårtydda.
På pappret noteras även sådant som form, mått, skick och material.
– Det är nästan bara stenar, men på några ställen har vi också sett marmor och trä, säger Gunilla Bivall.
Själv funderar hon över varför vissa fotoobjekt markerats som kulturgravar med små metallskyltar i svart och guld. Åldern är inte alltid avgörande, inte heller den dödes samhällsstatus. Gunilla Bivall har exempelvis med egna ögon sett ett exempel där den avlidne jobbade som hissreparatör:
– Och i Botilsäter finns det en sten med namnet på två barn som drunknade under en tur med söndagsskolan.
”Blir lite illa berörd”
Pågående inventering tog sin början den 13 juni och ska enligt planen vara färdig senast 2025. Kyrkogårdarna ses över gruppvis, under ledning av medlemmar från Åmåls släktforskare. Både Gunilla Bivall och Ann-Charlotte Wahlström är aktiva i föreningen. Dessutom har de koppling till Fengersfors som tidigare boende på orten.
– Jag blir lite illa berörd av att gå runt här. Alla unga människor som gått bort för tidigt. Det känns, säger Bivall.
Samtidigt tycker hon arbetet är givande, inte minst tack vare att Ann-Charlotte Wahlström har personliga minnen av många gravinnehavare.
Är det någonting som överraskat er?
– Vissa gravnummer har visat sig vara fel. Det har vi sagt till kyrkogårdsförvaltningen. På någon sten har inte hela namnet stått med medan det på andra står fel namn. Min svärfar kallas exempelvis Einar men han hette egentligen Enar, säger Gunilla Bivall.
I övrigt riktar hon tacksamhet gentemot kyrkogårdsförvaltningen som varit mycket behjälplig under hela processen, med att ta fram gravnummer, vända omkullvälta stenar och annat.
Omöjlig grävmaskin
Enligt direktiven från Sveriges Släktforskarförbund ska kameran hållas en meter från gravstenen och helst ska ingenting annat synas i bilden. Det innebar bland annat problem på baksidan av kyrkan, där bygget av ett nytt församlingshem pågår för fullt, på andra sidan kyrkogårdsmuren.
– Ibland var det omöjligt att inte få med en grävmaskin.
Starkt solljus kan också innebära problem, har det visat sig. Då blir kontrasten för stor, vilket innebär att de till hälften skuggade stenarna får lämnas till senare. Samma sak gäller när texten helt eller delvis täcks av blommor.
– Vi har stött på en stor grav täckt av mossa. Ett enda massivt sjok. Där får vi inte göra någonting. Det kan vara så att gravrättsinnehavaren vill att stenen ska försvinna under mossan, säger Gunilla Bivall.
Förra veckan hade Fröskogsgänget betat av halva kyrkogården. Längre än så kommer de inte under 2022, för nu tar gruppen vinteruppehåll.
– Vi kommer att bli klara nästa år.
Hur långt arbetet har kommit varierar stort från plats till plats. Vissa inventeringsgäng har inte ens börjat, eftersom de vill avvakta tills blommorna plockas bort.
Den som är sugen på att delta är välkommen att höra av sig, låter släktforskarna hälsa.