Just i dag, tisdag, kan visst besked komma om Åmåls nya styre. Men när detta skrivs på måndagen vet jag inget. Vi återkommer säkert till ämnet.
Saker kan ändras snabbt. För inte särskilt längesen skulle farliga kärnkraften fasas ut. 1980 hade det varit folkomröstning om saken. Tre alternativ fanns att rösta på. Alla innebar avveckling i varierad takt.
Hårdaste motståndet mot kärnkraft fanns hos Centerpartiet, KDS (numera KD) och Vänsterpartiet, som gått samman i Linje 3, som bland annat innebar ”nej till fortsatt utbyggnad av kärnkraft” och att ”arbetet mot kärnvapenspridning skall intensifieras”.
Varje ställningstagande och beslut har sin tid. Allt det där är mer än 40 år sen och omvärlden har förändrats. Men onekligen blåser nya vindar nu när kärnkraftverk ska smällas upp med KD-ledaren Busch som påhejare. Det hade Alf Svensson aldrig trott.
Och nye försvarsministern Pål Jonson (M) har inget emot kärnvapen på svensk mark. Denne kommer förresten från Älgå åt Arvika till. Eljest fredlig trakt.
Vi återvänder nu till förra veckans spalt. Där pratade vi om hur man ska ställa sig när ett ord borde ha tre konsonanter i följd. Ägggula skulle ju egentligen skrivas med tre G. Men ändå säger huvudregeln bara två. Såvida det inte är vid radbyte med avstavning.
Nu gör vi ett rejält hopp tillbaka i tiden och ägnar oss åt bokstaven Å. I skrift hade å-ljudet i forna tider i svenskan – liksom i norskan och danskan – skrivits med två A. Men för oss svenskar hade man redan på 1400-talet börjat använda nya bokstaven Å.
I Sverige kom totala genombrottet för Å i stället för AA när Nya testamentet trycktes 1526. Men i danskan gällde två a:n för åljud till 1948.
Apropå konsonanter i rad måste jag komma dragande med historien om ålen i Råå. (Troligen har den förekommit i min spalt tidigare; det är svårt att efter något tusental PD-krönikor komma ihåg alla gamla synder.)
Om Råå och dess å hörde jag första gången på Burgårdens läroverk av en i övrigt rätt torr lärare i geografi: "Genom Råå rinner en å, Rååån. Ån var omtalad för sin fina ål, Råååålen. Denna var uppskattad även på andra Sundet. Men på den tiden hade man där inte bokstaven å, utan ljudet skrevs med två a:n. Så det blev sålunda där Raaaaaaaal.