Två månader sen valet. I Åmål vet vi fortfarande inte vem och vilka som ska sköta om oss de kommande fyra åren.
Okej. Det är inte som förr. När det alltid blev sossar eller centerpartister som styrde. När Sverigedemokraterna inte fanns. Och Moderaterna ständigt var pyttesmå.
Hursomhelst verkar det som alla blev tagna på sängen. Innerst inne trodde väl inte Moderaterna på sin kommande framgång och var inte beredda på att hux flux kastas in i budgetarbete.
Sossarna verkar konstigt nog ha trott att man åter skulle bärga kommunalrådsposten. Den eljest väloljade maskinen skar ihop. Brytning med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Svårt att få ihop folk till styrelser och nämnder. Haveri.
Fast denna vecka måtte vi väl ändå få veta hur det blir här i kommunen?
Hur mycket tål SD som stödparti till Kristerssons regering? I helgen gick Johan Pehrson, ledare för Liberalerna och arbetsmarknadsminister, till våldsamt angrepp på SD. Med omdömen som ”brun sörja” och ”släpat in den här skiten i Tidöavtalet”.
Sånt måtte Jimmie Åkesson och övriga i SD blivit topp tunnor rasande över. Men utåt förlåter man Pehrson. ”För den här gången. Berodde på barnsjukdom.” Och för statsministern är allt uppklarat sen Liberalerna bett om ursäkt.
Fast fortsättning följer nog.
Krig och politik i alla ära. Men mina kära läsare hör mest av sig och begär Göteborgsvitsar.
En och annan typisk Göteborgsvits har jag genom åren snappat upp kring Järntorget och ute på Hisingen. Och tack och lov finns det en del samlat i bokform med anspråkslösa titlar som ”GÖTEBORG. HUMORNS HUVUDSTAD” eller ”VÄRLDENS ROLIGASTE GÖTEBORGARE”.
Vad utmärker egentligen Göteborrgsvitsar? Tja. De speglar nog en viss självgodhet och fräckhet, som onekligen kännetecknar göteborgare av gammalt märke.
Fast ibland kan väl även Göteborgsvitsens fader Aron Jonasson – han med blixten och Oscar II – snudda gränsen till smaklöshet:
Aron var på fisksupé hos familjen Röhss, donator till kända museet i Göteborg. Aron blev ombedd att tacka värdfolket med vits. Denne försvann då till våningens sängkammare och återkom med en porslinspotta som han visade upp.
– Här har ni en fiskvits. Förstår ni?
Gästerna skakade på huvudet.
– Men det är ju en Röhss-potta, sa Aron.