Hoppa till huvudinnehållet

Tufft för ukrainare att komma ut i arbete – språket sätter stopp

Publicerad:
Reporter Fredrik Tacacho
Fredrik Tacacho
fredrik.tacacho@provinstidningen.se
Två gånger i veckan ses ukrainarna på Studieförbundet Vuxenskolan för svenskundervisning. Pensionerade läraren Gunnar Bergman har ryckt in som svensklärare för bland andra Vitaliia Zakreva,  Bevon Ingraham, Oksana Rakushyna och Dana Babenko.
Två gånger i veckan ses ukrainarna på Studieförbundet Vuxenskolan för svenskundervisning. Pensionerade läraren Gunnar Bergman har ryckt in som svensklärare för bland andra Vitaliia Zakreva, Bevon Ingraham, Oksana Rakushyna och Dana Babenko. Foto: Fredrik Tacacho

Nio månader efter krigsutbrottet i hemlandet är fortfarande ett 50-tal ukrainare kvar i Åmål. Ovissheten om framtiden och svårigheten att få jobb i Sverige gör att de lever i ett slags limbo.

– Det blir som en ond cirkel för alla ukrainare. Vi får inga jobb för att vi inte kan svenska och vi får inte läsa på SFI, säger Vitaliya Zakreva.

I samband med krigsutbrottet i Ukraina beslutade EU att aktivera massflyktsdirektivet, vilket innebär att personer från Ukraina ska erbjudas tidsbegränsat uppehålls- och arbetstillstånd inom EU. Som massflykting har man inte samma möjligheter som asylflyktingar, man har exempelvis inte rätt att läsa svenska för invandrare (SFI) och får en lägre dagsersättning.

Ersättningen för vuxna ukrainare som inte bor på Migrationsverkets boenden ligger på 61 kronor per dag och ska räcka till mat, kläder, skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter. Att då få pengarna att räcka till för vinterkläder inför den annalkande vintern blir en svår ekvation att lösa.

– Det finns möjlighet att ansöka om extra pengar från Migrationsverket till exempelvis kläder, men de jag känner här i Åmål som har gjort det har inte fått något svar från Migrationsverket, säger Vitaliya Zakreva, en av ukrainarna som tagit sin tillflykt till Åmål.

Ukrainarna är tacksamma för den undervisning de får av bland andra Gunnar Bergman på Studieförbundet Vuxenskolan, men hade önskat mer svenskundervisning i form av SFI. ”Då hade vi lättare kunnat få jobb sedan, om vi hade kursintyg”, säger Vitaliya Zakreva, en av eleverna. Här syns hon tillsammans med Marharyta Naumova, Bevon Ingraham (från Usa), Oksana Rakushyna och Dana Babenko.
Ukrainarna är tacksamma för den undervisning de får av bland andra Gunnar Bergman på Studieförbundet Vuxenskolan, men hade önskat mer svenskundervisning i form av SFI. ”Då hade vi lättare kunnat få jobb sedan, om vi hade kursintyg”, säger Vitaliya Zakreva, en av eleverna. Här syns hon tillsammans med Marharyta Naumova, Bevon Ingraham (från Usa), Oksana Rakushyna och Dana Babenko. Foto: Fredrik Tacacho

Ett 60-tal ukrainare sökte sig till Åmål på eget initiativ när kriget bröt ut i februari. På något sätt hade de alla en koppling till Vitaliya Zakreva, som var en av de första att anlända till Åmål efter krigsutbrottet.

Bland ukrainarna i Åmål är det endast en familj har återvänt till hemlandet. Mamman i familjen riskerade att förlora sitt jobb i Ukraina om de inte återvände dit så familjen valde, trots osäkerheten, att återvända till hemlandet.

Och det är just arbetsfrågan som är det stora bekymret för ukrainarna i Åmål i dag.

Vill ut i arbete

Ukrainarna upplevde att de fick ett fint välkomnande i Åmål. Genom ett snabbt agerande från kommunens, Svenska kyrkan, frivilliga organisationer och privatpersoners sida ordnades boende snabbt fram samtidigt som de mest basala behoven tillgodosågs. I dag har vardagen kommit ikapp och en klar majoritet vill komma ut i arbete och bli en del av det svenska samhället. Men språkkraven och avsaknaden av svenskt personnummer gör att tröskeln är hög.

– Vi har varit här i nio månader nu. Om vi hade fått läsa på SFI hade vi redan lärt oss svenska och kanske fått jobb.

Vitaliya Zakreva var en av de första ukrainska flyktingarna som anlände till Åmål. Tack vare goda kunskaper i engelska har hon varit till stor hjälp för sina landsmän i Åmål.
Vitaliya Zakreva var en av de första ukrainska flyktingarna som anlände till Åmål. Tack vare goda kunskaper i engelska har hon varit till stor hjälp för sina landsmän i Åmål. Foto: Fredrik Tacacho

De engelsktalande ukrainarna har ett visst försprång men även för dem är det svårt att hitta ett jobb i Sverige.

– Det är några få som har lyckats hitta jobb inom städning, trädgårdsarbete eller restaurang.

Ukrainarna är tacksamma för den svenskundervisning de fått genom Studieförbundet Vuxenskolan och det språkkafé som drivs i projektet In Åmål men det räcker inte, menar Vitaliya Zakreva.

– Alla arbetsgivare kräver svenskkunskaper.

Få examen godkänd

Då hjälper det inte att många ukrainare har examen från hemlandet.

– Vi har lyft den här frågan men har fortfarande inte fått möjligheten att få vår examen godkänd i Sverige.

För ukrainska vänner som flytt till andra europeiska länder är situationen annorlunda. Där sattes språkinsatser, motsvarande SFI, in i ett tidigt skede, berättar Vitaliya Zakreva.

– I Tyskland är det till exempel obligatoriskt för flyktingarna att läsa på SFI.

Måndagens lektion handlade bland annat om kläder och väder. Gunnar Bergman undervisar Nina Pinchuk,  Julia Bespalova och Kateryna Podopryhora.
Måndagens lektion handlade bland annat om kläder och väder. Gunnar Bergman undervisar Nina Pinchuk, Julia Bespalova och Kateryna Podopryhora. Foto: Fredrik Tacacho

Ukrainska organisationer i Sverige vädjade nyligen i ett upprop till regeringen om att förbättra situationen för ukrainska flyktingar i Sverige.

Osäkerheten i hemlandet, med fortsatta bombningar från ryskt håll, gör det omöjligt att återvända hem i nuläget.

Ukrainarna som har flytt till Sverige är generellt mycket motiverade att jobba och bidra till både sitt uppehälle och till det svenska samhället men med begränsad språkundervisning och utan breda insatser från Arbetsförmedlingen är möjligheterna till jobb kraftigt begränsade, skriver de i uppropet.

Svårt med ekonomin

Och när dagsersättningen fortsatt ligger på en låg nivå i förhållande till inflationen får de svårt att få ekonomin att gå ihop, vilket riskerar att leda till att flyktingarna tvingas att ta jobb med otrygga arbetsförhållanden.

– Vi säger inte: ”Ge oss mer pengar”, utan ge oss möjligheten att tjäna pengar på egen hand. Det hade varit bättre både för oss ukrainare och staten, säger Vitaliya Zakreva.

Organisationerna i uppropet vill därför ge tillgång till SFI för ukrainska flyktingar, höja dagersättningsnivåerna samt utöka Arbetsförmedlingens väglednings-, utbildnings- och stödinsatser för ukrainare.

– Det är nästan omöjligt för oss att få ett jobb här. En av familjerna som har bott här i Åmål har bestämt sig för att flytta till Kanada för att det är lättare där. Det var ett svårt beslut för dem men de har inget val, de har så lite pengar och har små barn, så de måste flytta för att hitta ett jobb.

Önskemålen ni uttrycker kring jobb och språkundervisning är frågor för högre ort, men känner ni att det finns saker Åmåls kommun skulle kunna göra för er, utöver det de redan gör eller har gjort?

– Vi fick jättebra hjälp av både kommunen och privatpersoner när vi kom hit och många får fortfarande hjälp av vänner i Sverige. Jag vet faktiskt inte hur kommunen skulle kunna hjälpa oss mer för det här är frågor som behöver lyftas på en högre nivå.

Vad tänker ni om framtiden?

– Varje dag drömmer vi om att komma tillbaka hem till Ukraina, men ingen vet när det kommer att bli. Vi bara drömmer om det. Jag tror att alla vill åka tillbaka men vi vet inte när, hur eller var. En del har inte ens ett hem att återvända till, säger Vitaliya Zakreva.

Artikeltaggar

ArbeteArbetsförmedlingenEUFlyktingarMigrationsverketMänskligtOrganisationerSamhälleSpråkStudieförbundet VuxenskolanUkrainaUtbildningÅmål

Så här jobbar PD med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.