– Är du säker på att detta är ditt sista val? frågar min studievägledare mig en sista gång.
– Nämen, ja herregud, sluta fråga så mycket, svarar jag tillbaka.
Hon trycker på skicka-in-knappen på datorn och för över mina uppgifter och min ansökan till Karlbergsgymnasiet. Karlbergsgymnasiet är näst bäst i Sverige gällande nöjda elever, näst bäst i Sverige gällande stöttning av skolarbete, sjätte bäst i Sverige gällande trygghet och fjärde bästa skolkommun i lärarförbundets rankning.
Det är därifrån alla studenterna som åker på flak under sommaren springer ut. Det är som en tunnel som tar oss till vuxenlivet. En tunnel som egentligen är mörkare än alla skuggor och läskigare än vad som än får ditt hjärta att bulta hårdare än en energidricka och får dig att andas så hetsigt att du glömmer ditt namn.
Men det är då man kan hitta de snälla, respektfulla och sköna lärarna i tunneln som lyser vägen för oss med sina ljus. De vägleder oss och försäkrar oss om att vi kommer att klara oss, vuxenlivet är inte så läskigt.
Eller? Vad är det som jag tycker är så läskigt egentligen? Är det tanken av att jag som endast är 15 år gammal måste göra ett sådant stort beslut trots att jag inte alls vet om jag lever i morgon? Är det mitt beslut som skrämmer mig? För liksom, tänk om jag tar en linje som jag inte klarar av?
– Du vet väl att om du ändrar dig så har du en chans att byta innan du har börjat eller inom första månaderna? Oroa dig inte, ler hon mot mig.
– Ja, ja. Om jag ändrar mig eller inser att matten blir för mycket på natur så blir det raka vägen till någon annan linje, säger jag tillbaka.
Min studievägledare har alltid hjälpt oss alla elever med att finna det som vi söker och det som vi vill. Jag är så tacksam för henne, utan henne skulle jag inte ens tänka på att börja på gymnasiet. Hon har gett mig och många andra elever på Kristineberg mycket vägledning.
Vi är beredda, men samtidigt rädda. Vi har varit förberedda i flera månader eftersom våra mentorer har pratat mycket med oss, skolan har haft många presentationer och vi har fått många kataloger från olika gymnasier. Men ändå är jag rädd. Mitt hjärta blir skrämt av att uppfatta min barndom som över och det seriösa livet på gång.