”Jag är så kåt är du kåt”, ropade han från bilen rakt ut i natten. Jag stod blixtstilla. Trodde inte jag syntes där jag rastade hunden den där kvällen. Men jo då! Han var en av flera ungdomar i bilen med hög musik och låg moral och han kommer antagligen aldrig ens att läsa detta eller ångra sig. Kanske snarare skratta och spara denna insändare om den publiceras. Men jag önskar han såg den. Han och alla andra.
Vet du hur stark min förtvivlan blir i en sån stund? Hur gärna jag – under en sekund eller två – vill dö, dö, dö när jag hör sånt här oavsett om det är riktat till mig eller andra? Om du har tur växer du kanske till dig en dag. Bildar familj och kanske får du en dotter du är beredd att både leva och dö för.
Om du får det: Tänk då på hur du kommer reagera den dag hon är – säg 13 år kanske – och kommer hem och är förtvivlad, full och har skurit sig och du hör henne berätta om hur hon blev ensam för bara några minuter när en kille kom och skrek till henne: ”Är du kåt för jag är så kåt”. Samma ord du skrek till mig har nu hon fått höra alla dessa år senare och nu vill du minsann göra slut på den kille som sänkt din dotter så här. För det är väl det man vill som förälder?
Men vet du! Jag hoppas du inte blir förälder på ett tag. Du är uppenbarligen inte redo att ta ansvar och jag hoppas du stannar kvar i den där bilen så du inte blir så upptänd att du blir en av alla de killar/män i statistiken som ger sig på någons dotter, någons barn och utför en regelrätt våldtäkt.
Den här kvällen drog dina ord upp alla mina ärr. Alla fysiska och känslomässiga ärr, för jag var en gång någons dotter som blev utsatt. Ja, tyvärr flera gånger. Och fastän mer än tio år gått sedan den senaste incidenten och fastän jag är lyckligt gift och har ett stabilt liv sen många år så är jag fortfarande skadad av det som andra gjort mot mig.
Sådana som du! Och det du gör med mig nu. Du har verkligen ingen aning. Ditt liv gick vidare samma sekund ni åkte vidare, eller hur? Men mitt liv kommer att vara förstört i någon grad förmodligen flera veckor framöver och det inkluderar den gemenskap jag och min man har rätt till, för det är han som kommer få betala priset för dina tanklösa idiot-ord när jag kommer att minnas vad jag blivit utsatt för i livet före honom.
Med början i natt kommer jag att ha mardrömmar igen och ångest och på dagarna kommer jag emellanåt att slås av minnena från det förflutna.
Det kommer säkert fler triggers. Det brukar vara så. Men grejen är ju den: Det handlar inte bara om dig. Det handlar inte bara om mig. Det här måste sluta! Alla kvinnor är någons dotter och om du inte vill att din dotter ska råka ut för detta så se då till att inte själv vara den som kränker någon annans dotter.
Tyck inte det är oskyldigt för att det bara var ord och inte gärningar. Du vet inte vad den som hör det har gått igenom och konsekvenserna av det. Du har ett val, du kan bestämma dig här och nu för att se till att det första du någonsin säger till någon annan är en helt normal hälsning. Och du kan berätta för andra om sånt här. Du kan ägna ditt liv åt att försöka vara en som hjälper kvinnor att vara trygga – inte otrygga. Du kan säga förlåt. Du kan engagera dig i nattliga bilturer i form av nattvandrare istället eller liknande. Du kan bidra till ett säkrare och tryggare samhälle istället.
Men frågan är: Kommer du göra det? Själv ska jag försöka överleva en tid framöver. Försöka släppa detta och gå vidare. Det kommer bli en tuff tid och jag förtjänade inte detta.
PTSD-offer