Han kämpar för regnskogen: ”Vårt arbete fick väldigt positiv effekt”

De var skolbarnen som skulle rädda regnskogen. Hundratusentals svenska barn samlade in pengar för att rädda urskogen på andra sidan jordklotet.

En av dem var den då elvaårige Marcus Haraldsson vars klass på Steneby kyrkskola engagerade sig i projektet. Många år efteråt har den nu 44-årige Marcus Haraldsson skrivit en bok där han undersökt vad som egentligen hände. Räddade verkligen skolbarnen i Sverige regnskogen från skövling?

– För min egen del började allt 1989. Jag var elva år och gick i en skolklass i Steneby kyrkskola där min mamma var vår lärare, säger Marcus Haraldsson.

Detta var under en tid då miljörörelsen började växa sig stark.

– Växthuseffekten, som det hette då, och utrotning av djurarter diskuterades ständigt, Tjernobylolyckan hade inträffat, det var säldöd och regnskogen som skövlades. Det blev motreaktioner som märktes på olika sätt. I Sverige tog sig Miljöpartiet in i riksdagen, säger Marcus Haraldsson.

”Alla var överens”

Men, fortsätter han, miljöfrågan var under denna tid inte alls så politiserad som idag.

– Alla var överens om att miljöfrågan var viktig. Även mycket konservativa krafter som USA:s president Ronald Reagan och Storbritanniens premiärminister Margaret Thatcher tog klimatfrågan på allvar, säger Marcus Haraldsson.

Vid denna tid lanserade bokförlaget Liber och Världsnaturfonden WWF ett samarbete. Genom Libers pandapris ville organisationerna skapa en ökad miljömedvetenhet hos skolelever runt om i Sverige. Eleverna uppmuntrades att granska miljön i sina kommuner.

– I min klass gjorde vi en egen stencilerad miljötidning som vi vann ett hederspris för av Liber. Priset var att regnskog stor som en fotbollsplan skulle skyddas i Costa Rica genom Barnens Regnskog. Detta rapporterade också Dalslänningen om, säger Marcus Haraldsson.

Barnens Regnskog var ett arbete som tog sin början på en skola i Sorunda och som sedan spred sig till 4000 svenska skolor. Allt handlade om att rädda regnskogen.

– På vår skola i Steneby anordnade vi nöjeskvällar, vi sålde tidningar och fick på olika sätt in pengar för att rädda regnskogen i Costa Rica. Vi lyckades få besök av dåvarande miljöministern, Birgitta Dahl (S), som även skrev ett förord till en av våra tidningar, säger Marcus Haraldsson.

Reste till regnskogen

Men något gnagde i Marcus mamma, läraren Monica. Vad hände egentligen med pengarna?

– Hon bestämde sig för att hon och jag skulle åka till Monteverde (molnregnskogen i Costa Rica) för att ta reda på detta. Då var jag tolv år, berättar Marcus Haraldsson.

Mor och son Haraldsson sökte upp de biologer och den lokalbefolkning som fanns på plats och arbetade med att försöka rädda regnskogen.

– Jag minns att jag lämnade över en summa pengar som vi hade samlat in från vår senaste nöjeskväll till den lokale chefen Jim Crisp, som tillsammans med Diego Maradona och Michael Jackson var min idol, säger Marcus Haraldsson.

Jim Crisp företrädde miljöorganisationen Monteverde Conservation League som köpte loss regnskog av markägare för att rädda den undan skövling.

Många skäl bakom

Marcus Haraldsson berättar att det fanns och fortfarande finns många anledningar till att värna regnskogen.

– I regnskogen finns över hälften av jordens arter. Regnskogen stabiliserar också vädersystem och är helt avgörande för att bromsa klimatförändringar, säger Marcus Haraldsson.

Han fortsätter.

– Orsaken till att regnskogen är hotad är skövling. En skövling som görs för att skapa områden för odling och betesmarker. Som exempel kan nämnas att tio procent av USA:s köttimport på 1980-talet kom från Costa Ricas skövlade regnskogsmark, säger Marcus Haraldsson.

Två års arbete

Under två års tid har Marcus Haraldsson arbetat med att ta reda på vad som hände med projektet Barnens Regnskog. Haraldsson har granskat bokföringar, läst hundratals bevarade brev och protokoll och återbesökt såväl skog som inblandade personer i Sverige, USA och Costa Rica.

Resultatet av hans arbete kommer att kunna läsas den 13 april när Marcus Haraldssons bok Barnen som ville rädda världen; Berättelsen om Barnens Regnskog släpps.

Hur blev det då? Vilken effekt gav ert arbete i Barnens Regnskog?

– Det vi var med och sådde genom Barnens Regnskog fick ett väldigt positivt resultat i Costa Rica. Miljömedvetenheten ökade och landet är i dag det enda i världen där regnskogen utökas. Costa Rica toppar i dag det globala arbetet för klimat och biologisk mångfald. Det fattiga landet håller dessutom själva vad de kräver av andra, säger Marcus Haraldsson.

Åt motsatt håll här

Samtidigt har det gått åt andra hållet i Sverige, menar han. En av bokens många karaktärer är Marcus Haraldssons egen far, Inge (som dessvärre avled i höstas), som under 42 år räknade fåglar enligt strikta system i Stenebys skogar. Resultatet av Inges arbete visar att många fågelarter minskat kraftigt över tid.

– Det är en effekt av ett omodernt och bakåtsträvande svenskt skogsbruk. Det har skett en kraftig minskning av till exempel urskog och i stället har det planterats granåkrar. Vi borde värna våra mest värdefulla skogar i stället för att hugga ner dem, säger Marcus Haraldsson.

Politiserad fråga

En annan förändring genom åren är att klimatfrågan har politiserats. Det finns en ung generation med Greta Thunberg i spetsen som värnar klimatet och är starkt oroad över utvecklingen samtidigt som det finns en motrörelse med klimatskeptiker och även klimatförnekare.

– Det har verkligen förändrats under de här åren. De som ägnade sig åt miljöfrågor på 1980-talet fick inget hat och inga hot. Alla var överens om att något måste göras och precis samma frågor ligger fortfarande på bordet. Men vi tar det inte på allvar längre, trots att det är viktigare än någonsin, säger Marcus Haraldsson.

Om 2022 var gängvåldsvalet så var 1988 miljövalet, menar han.

Vilken är din slutsats och ditt råd framöver?

– Vi måste fortsätta tro på det och utgå från miljöfrågorna. Vi har ju både kunskapen och möjligheten till förändring. Och om vi ska komma till rätta med gängkriminaliteten och alla andra legitima frågor så måste vi först och främst ha en frisk planet att bo på. Annars finns det liksom inget kvar att diskutera, säger Marcus Haraldsson.