Ett enkelt transportmedel med en kufisk uppsyn? Absolut. Men med tiden har det blivit ett sällsynt och uppseendeväckande kultfordon. Mikrobilen är en gullig och bullig klassiker.
Den är liten och näpen med rundade former. Och väcker uppmärksamhet var den än syns till. Mikrobilen har ett så pass udda utseende att den nästan skulle kunna komma från en annan planet.
– Den ser ut som en flygplanscockpit på tre hjul och är ett slags mellanting mellan mc-skoter och bil. Alla är inte vackra, men de är charmiga och sprider mycket glädje, i synnerhet bland barn, säger Anders Johnsson, ordförande för Mc-bilklubben, som är en klubb för småfordon.
Liksom många andra i sällskapet äger han flera mikrobilar. Hemma i garaget finns nätta ekipage med fantasieggande namn som Scootacar, Fram-King Fuldamobil och Messerschmitt Kabinenroller. Den ena med en mer sällsam look än den andra.
Skriande behov
Vad är då mikrobil för en udda fågel? Den uppstod i efterdyningarna av andra världskriget när Europa höll på att återuppbyggas. Då fanns ett skriande behov av motordrivna fordon. Därför började det konstrueras enkla och billiga bilar i miniformat. Dessa hade tre eller fyra hjul och drevs av små motorer, som tillät en toppfart på allt mellan 40 och 90 kilometer i timmen. Många hade mc-styre, kaross av plåt och rymde två personer. Där satt både förare och passagerare skyddade för väder och vind och fick även plats med en del bagage.
– De första mikrobilarna som kom till Sverige var Fuldamobil och Messerschmitt KR 175. Det var 1953 eller 1954. Fuldan var dyrast och kostade drygt 4 000 kronor. Bägge fick köras på mc-körkort, berättar Anders Johnsson.
Fler och fler tillverkare hängde på. En guldålder tog fart och det byggdes mikrobilar i massor av olika länder. Affärerna blomstrade.
– Men 1964 avtog intresset ganska tvärt och nästan alla märken lades ned. Folks ekonomi hade förbättrats och nu hade man råd med en riktig bil. Det blev en Folkabubbla eller hundkoja i stället, säger Anders Johnsson.
Med tiden har mikrobilen fått kultstatus och ökat kraftigt i värde. Numera tar ägarna hand om det lilla fordonet, som hade sin storhetstid för en pensionsålder sedan. Och i år fyller faktiskt Messerschmitt Kabinenroller hela 70 år.
– I dag finns det kvar någonstans mellan 1 000 och 2 000 mc-bilar i Sverige. De är fortfarande användbara och roliga att köra, även om de inte riktigt hänger med i den värsta trafiken, säger Anders Johnsson.
Och det är inte illa för en anspråkslös pyttebil som kom till som en nödlösning efter kriget.
Robert Lagerström/TT
Den ser ut som en flygplanscockpit på tre hjul.
Fakta
Lite av varje om mikrobilen
+ Fordonstypen kallas både för mc-bil och mikrobil. De kan köras på både A- och B-körkort och omfattas inte av hjälmlagen. I dag har de fått sällskap av moderna mikrobilar, som Smart, samt mopedbilar.
+ Eftersom mikrobilarna såg så udda ut fick de inte sällan öknamn. Messerschmitt benämndes till exempel Ostkupan.
+ Mc-bilklubben bildades 1988 när två klubbar för småfordon slogs ihop. Den har cirka 400 medlemmar och fokuserar på tre- och fyrhjuliga ekipage med motorer på högst 425 kubik.
+ Messerschmitt Kabinenroller har blivit en symbol för mikrobilen. Den började byggas 1953 och hade ett väderskydd som påminde om en plastbubbla.
+ Det tillverkades mikrobilar även i Sverige. Fram-King Fuldamobil var en trehjuling som byggde på licens i Helsingborg.
Källa: Klubbtidningen Fjäderbladet, tidningen Vi Bilägare och BMW.