Vad hände år 1779 i Åmål? För 244 år sedan? Det året slog en liten tallplanta rot på en kulle där det många år senare skulle bli en väg som i dag heter E45 och där Trafikverket gjorde en rastplats.
Trädet har vuxit till ett riktigt stort träd med en omkrets av nära 2,5 meter och en diameter på 78 centimeter. Det är ett av träden som kommunen och exploatören CT Development vill ta bort för att bygga en stor köplada. På kullen står ytterligare sex träd som är äldre än 200 år plus två hålträd med en diameter större än 45 centimeter där hackspettar eller andra hålbyggare kan häcka.
Uppskattningen av åldern är byggd på beräkningar enligt Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, men anpassade efter lokala förhållanden och beräknade på faktiska lokala tillväxtutfall. Från SLU:s sida säger man också att borrprov är det enda som ger exakt resultat.
I det från år 2019 antagna naturprogrammet för Åmål skriver man på sidan 16 att man från kommunens sida värnar om skyddsvärda träd som är äldre än 200 år, som har större diameter än 100 centimeter och hålträd med en diameter överstigande 40 centimeter.
Hur trovärdig är kommunen om man nu vill låta en exploatör få skövla kullen och ta bort dessa skyddsvärda träd? Tanken bakom ett sådant program är väl att man har en form av styrdokument som ger vägledning hur man skall agera i olika frågor. Dessutom brukar sådana antagna program gälla oavsett vilket ledning som sitter i kommunfullmäktige över tid, annars blir det bara en massa vackra ord helt utan värde.
Kommunen borde låta oberoende experter göra mätningar och ta borrprover i området för att fastställa trädens ålder. Utfallet av dessa prov bör ligga till grund för kullens fortsatta öde. Visar det sig att träden håller en ålder av över 200 år bör saken vara klar. Fortsatt utredning och planering av området som handelsområde bör omgående läggas ner. Inriktningen bör ligga på andra områden, förslagsvis Fågelmyren eller annan plats. Själva etableringen av nya företag inom kommunen är det ingen som motsätter sig, bara inte på den utpekade kullen.
Jüri Krabo