Efter flera år i de värmländska skogarna blev Sven-Erik Karlssons längtan till Vänern och Åmål, där han växte upp, för stark.
Saknaden mynnade ut i den nya boken ”Våg kommer” där han beskriver uppväxtåren på Örnäs som ledde till en kort men intensiv karriär som mässkalle på Ahlmarksbåten m/s Alstern.
Större delen av sitt yrkesverksamma liv har Sven-Erik Karlsson verkat som journalist, bland annat på Filipstads-Tidning och som lokalredaktör i Hagfors för NWT:s räkning. Ett roligt, men slitsamt jobb där man aldrig är riktigt ledig, beskriver Sven-Erik Karlsson. Avsikten var därför att låta pennan ligga när han gick i pension för några år sedan.
– Jag hade skrivit 10000-tals artiklar så när jag slutade tänkte jag inte skriva något mer.
Men så gick det några år och han började skriva dagboksanteckningar som sedermera mynnade ut i boken ”Örnögon” – en bok om det moderna skogsbruket och dess påverkan på den svenska skogen. Boken togs emot väl och belönades bland annat med Föreningen Värmlandslitteraturs debutantstipendium 2020.
”Något roligare”
Efter flera år i de värmländska skogarna, närmare bestämt Gustavsfors utanför Hagfors, var det längtan efter sjön, eller mer specifikt Vänern som fick honom att författa den nya boken ”Våg kommer”.
– Min första bok var lite dyster så jag ville skriva om något roligare, då kom jag på det här.
I boken beskriver Sven-Erik Karlsson hur han och hans ”Örnäsvänner”, efter en lång och kall vinter med metertjock is på Vänern, står längst ut på udden vid Örnäsbadet och inväntar isbrytaren. Ett vårtecken så gott som något. Efter isbrytarens ankomst väntade de lika ivrigt in vårens första fartyg.
– Jag har tillbringat många timmar vid seglarpaviljongen. Det kändes som att halva Åmål var där och väntade på första båten för året.
Hans uppväxtår på Nya Örnäsgatan präglades starkt av närheten till Sveriges största sjö. Det byggdes flottar, metades abborre och spanades efter stora lastfartyg.
– Så fort vi hörde att en båt var på ingång sprang vi ner till hamnen.
Som granne med djuphamnen hade alla Örnäspojkar en önskan om att bli sjömän. Det blev dock bara Sven-Erik Karlsson och hans granne och vän Lennart Carlsson som gjorde slag i saken. Det korta men intensiva äventyret, som mässkalle på Ahlmarksbåten m/s Alstern och dess turer mellan Vänern och Rotterdam, berörs också i den nya boken.
Skickade manuset till sjökapten
Även om han personligen var nöjd med materialet till den nya boken var han osäker på hur boken skulle tas emot. För att få en känsla om han var inne på rätt spår skickade han över manuset till författaren och tidigare sjökaptenen Gösta Bågenholm.
– Du är ju sjöfartens Stig Dagerman, sa han när han hade läst. Då var det bara att köra.
Även barndomsvännerna som har läst boken har uttryckt uppskattning.
– De är väldigt entusiastiska, det är roligt.
Med på fotofesten
Även om det var många år sedan Sven-Erik Karlsson bodde i Åmål är det ändå ”hem till Åmål” han åker när han återvänder. När föräldrarna levde blev det många återbesök i hemstaden och i dag är det systern han åker för att hälsa på.
Den gångna helgen var han tillbaka i Åmål för att vandra sina barndoms gator, lämna över böcker till bokhandeln och återse barndomsvännen Lennart Carlsson som är en av utställarna på fotofesten i år.
– Vi bodde grannar när vi växte upp, jag på Nya Örnäsgatan och han på Gamla Örnäsgatan.
Hur är det att vara tillbaka i barndomsstaden?
– Först känns det inte som att det är min stad men när jag har gått omkring en dag ute vid Örnäs, då börjar känslan komma tillbaka. Det var meningen att jag skulle flytta tillbaka hit efter pensionen men jag känner inte så många här längre så det blev ingen flytt.
Har du några fler bokprojekt på gång?
– Jag funderar på att skriva noveller om Dalsland. Jag har många starka kvinnor i min släkt från Dalsland som jag skulle vilja skriva om. De är nästan färdigskrivna men de får ligga till sig lite. Jag ligger lite lågt just nu.