Det sägs att man inte blir profet i sin hemstad, men Säfflebördige fotografen Olof Wahlund har ändå varit en ganska flitig gäst i gamla hemstaden sedan han flyttade till USA för snart 50 år sedan. Onsdag 17 maj är det vernissage för hans nya utställning på Silvénska villan.
– Det är helt annorlunda mot det jag har visat tidigare, säger fotografen, som vill hitta nåt stort i det lilla.
– Gå omkring och tänk, så pratar vi sen!
Så säger Olof Wahlund på pressvisningen, och det sammanfattar väl också vad han hoppas att även besökarna ska göra från och med onsdag kväll, då utställningen öppnar. Han tycker nämligen att konsten ska få ta tid. Att man inte hastar igenom en utställning utan ger sig tid att titta, tänka och titta en gång till. Precis så behandlar han själv sina bilder.
– Jag kan inte säga något särskilt som ger mig inspiration, utan jag bara ser något som får mig att uppleva något. Det behövs inget mer än så, det handlar ofta om enkelhet och att gå på känsla. Sen kan också det ta flera år innan jag ser det speciella i en bild som jag själv har tagit. Det är många som har fått ligga och vänta länge på sin tur.
Den amerikanska drömmen
1974 drog Olof till USA, äventyrslysten som så många andra unga. Han flyttade aldrig hem igen. Ett öppet sinne, en lustbejakande attityd och en lagom dos av lycklig slump gjorde att han rotade sig i USA, och kom in på vägar han annars bara hade kunnat drömma om att ha under sina fötter.
– Det har varit en underbar resa, att kunna syssla med det man verkligen vill hålla på med. Det är väldigt få som får göra det.
En typisk sådan ”vad var det som hände egentligen?” är väl att han lyckades bli förste assistent åt legendariske porträttfotografen Irving Penn.
– Det gjorde jag i sju år. Det var ju otroligt. Jag var på rätt plats vid rätt tillfälle. Han ville ha folk som bara jobbade på, inte pratade så mycket, och tyckte väl att jag passade in där.
Kanske spelade det också in att Penns fru Lisa Fonssagrives-Penn var svenska och ville ha en landsman att prata med.
– Lisa, hon var en fantastisk människa. Så snäll.
Den gömda skönheten
Olof Wahlund är väl känd för Åmålspubliken efter att i en rad år har varit en av huvudutställarna på Fotofesten.
I utställningen på Silvénska villan finns såväl tids- och platsdokument som bilder som hade kunnat vara tagna när som helst och var som helst. Till den första kategorin hör några foton från den första hösten i USA 1974. En regnig kväll tog han bilen ut och tog bilder från vägen.
– De här bilderna har hängt med så länge, men nu när jag står och ser på dem så här på håll känns det helt enormt faktiskt, säger Olof Wahlund.
Själva motiven är egentligen inte så unika. Det är tidstypiska bilar, blöt asfalt som lyses upp av strålkastare och träd som börjat gå åt det röda och gula. En vanlig landsväg en vanlig kväll. Men även det säger något om fotografens inställning till det han gör. Att det vackra och som är värt att visa upp finns i det enkla och vardagliga.
– Min passion är att skapa skönhet där den inte är uppenbar.
Både naturalistiskt och abstrakt
Som kontrast till dessa foton kan man till exempel nämna en serie närbilder av trädstammar. De kunde teoretiskt sett vara tagna var som helst i världen, och i går lika väl som för 100 år sedan. Men de är från omgivningen nära hans hem i Woodstock, och de flesta från förra året. De är väl typexempel på motiv som både har ett uppenbart facit och som är öppna för tolkningar. Kanske ser man ett ansikte i barkens formationer, kanske ett djur, ett dött ting eller något helt annat.
– Jag hoppas att folk kommer hit och har tid när de går runt här. Att utställningen ger tankeställare. Men tänk inte för mycket; då blir det bara problem!
Ett råd på vägen både när det gäller konsten och livet, låter det som.
Utställningen pågår till och med den 28 maj.