Efter åratal som fristående kompositör gör sig Åmålsbördige Christofer Elgh nu redo för urpremiär av ett beställningsuppdrag till Kungliga operan i Stockholm. Handlingen kretsar kring matematikern Ada Lovelace, dataprogrammeringens urmoder, och hennes anstränga relation till sina diametralt olika, döda, föräldrar.
– Jag har alltid skildrat starka kvinnor som varit tvungna att ta en annan väg, säger Christofer Elgh.
Stockholms stadion, Södra teatern, Cirkus, Dramaten, Solliden, Göta Lejon. Stockholm kryllar av historiska live-scener. Men mest anrik av dem alla är ändå operan, grundad av Gustav III, 1773. I år firar institutionen 250-årsjubileum och en som får vara med visa att åldringen fortfarande vågar sätta upp annat än klassiker är kompositören Christofer Elgh från Åmål.
Under söndagen ges den första föreställningen av hans nyskrivna verk ”Ada” i rotundan på operans nationalscen.
Hur går tankarna så här kort före premiären?
– Det känns bra, kan jag säga. Jag tycker om när processen fortsätter även under scenuppsättningens gång, säger Christofer Elgh, och prisar samarbetet med övriga nyckelpersoner, från kostymör till librettist.
– Alla tankar vi haft under året – arbetet har tagit så lång tid – de har nu kommit fram, men ännu tydligare än vad vi tänkt oss från början.
Vad kan du berätta om handlingen?
– Det handlar om Ada Lovelace, som skrev den första koden för dator. Nasa hade tidigare datautrustning som var uppkallad efter Ada. Utan henne hade vi inte haft några smartphones, ingen AI. Hon hade visioner om AI redan på 1800-talet. En väldigt banbrytande kvinna.
Ada Lovelace, född 1815, var enda dotter till poeten Lord Byron och baronessan Ane Isabelle. Två färgstarka men enormt olika karaktärer.
Operauppsättningen skildrar familjen under en kväll, där föräldrarna övergått till att bli vålnader, röster i dotterns huvud.
– Det handlar om att befrielse, säger Christofer Elgh. Lord Byron och Ane Isabell vill leva genom sitt barn, som hockeyföräldrar, och det äter av hennes hjärna. Samtidigt representerar föräldrarna varsin hjärnhalva, den högra och den vänstra. Ada behövde båda sidorna för sin vetenskap.
Precis som sin far drogs Ada Lovelace med spelskulder, var rebelliskt lagd och dog ung. Men det var hennes mors envetna försök att leda in dottern på det logiska spåret med matematik och naturvetenskap som gav henne verktygen att uträtta stordåd.
Hur kom du på att göra opera av det här?
– Det gjorde vi tillsammans, jag och Sigrid, säger Christofer Elgh och syftar på textförfattaren Sigrid Herrault. Båda fascinerades av hur nära huvudpersonen kändes medlemmar i deras egna familjer, och Kungliga operan nappade direkt på idén.
Pjäsen ingår i ett paket med två andra kortföreställningar, ”Morfar, kom ut” och ”Bagatelle”. Kuriöst nog är kompositörerna gamla klasskamrater. Kristina Forsman och Martin Virin har komponerat de andra två operorna i paketet.
– Det är ett kul koncept, som också kan tilltala folk som inte är så vana vid opera. Här behöver de inte sitta i tre timmar och lyssna, säger Christofer Elgh.
Storleken spelar roll
Tidigare har hans verk spelats i bland annat Malmö, Köpenhamn och Frankfurt, och till hösten väntar ett nytt projekt i Göteborg, men Kungliga operan är ändå någonting annat.
– Storleken spelar stor roll. Sådana här uppsättningar går bara att göra med det här maskineriet bakom sig. Alla involverade är proffs. Det är väldigt väldigt bra, vårt arbete tas om hand väl. Vi hade kanske kunnat göra uppsättningen själva, men då jag varit tvungen att jobba minst dubbelt under flera års tid.