För 50 år sedan sprang de ut från det då nybyggda Karlbergsgymnasiet i Åmål – och lagom till årets studentvecka kom några av dem tillbaka för ett kärt återseende av skolan.
– Massor av minnen dyker upp. Även om skolan är uppfräschad är korridorerna och salarna sig lika, säger den före detta eleven Gunnar Thoresson.
Det var 1973 som naturvetarna i klass N3A tog studentexamen från Karlbergsgymnasiet för att sedan sprida ut sig runtom i landet. I torsdags förra veckan kom 15 av dem de tillbaka i Åmål.
– En av eleverna, Olle Sindsjö, hörde av sig och önskade en träff på skolan inför 50-årsjubileumet. Det blir ju jättekul, hur mycket kan skolan ha förändrats under de här åren? säger Johanna Carlsson, programansvarig på Naturvetenskapsprogrammet.
Dagen började med lunch i matsalen för att sedan fortsätta med en rundtur i skolan, under ledning av årets avgångselever på Naturvetenskapsprogrammet.
– Tanken är att det ska ske en kommunikation mellan jubilarerna och eleverna. Hur såg skolan ut då och hur ser den ut i dag, och hur är dagens läroböcker? Jag hoppas verkligen att det blir roligt för dem, säger Johanna Carlsson.
Mycket sig likt
Mycket inom Karlbergsgymnasiets väggar är sig likt, konstaterade de nostalgiska före detta eleverna när de vandrade genom korridorerna.
– Gymnastiksalen minns jag så väl, där hade vi skolidrottstävlingar i handboll och basket. Man minns så mycket när vi pratar med varandra, säger Gunnar Thoresson, som numera bor i Göteborg, och fortsätter:
– Men på den tiden hade vi inga nödduschar i kemisalarna. Det är tur att det finns i dag.
”Fick fråga vad de heter”
– Det var en så otroligt fin skola, helt nybyggd, och lika fräsch är den nu. Mycket är sig likt – skåpen, de långa korridorerna, matsalen... Men man undrar ändå lite hur man ska hitta ut senare i dag, säger Erik Clefberg, som efter tiden på Karlbergsgymnasiet bland annat utbildat sig till högskoleingenjör och bosatt sig i Enköping.
Annica Lindblom, som utbildade sig till arbetsterapeut och landade i Vänersborg, beskriver träffen med sina före detta klasskamrater som lite omtumlande.
– Jag fick fråga vad de heter efter att vi hälsat, säger hon och skrattar.
– Det här är jättekul. 50 år är en väldigt lång tid.