Sofia Svarfvar som växte upp i Åmål har jobbat med internationella biståndsfrågor under största delen av sitt arbetsliv. Sedan i höstas kan hon även titulera sig romanförfattare. I november ifjol kom hon ut med debutromanen ”Där träden växer”, som utspelar sig i Uganda och kretsar kring ett storskaligt trädplanteringsprojekt där olika intressen kolliderar.
Sofia Svarfvar föddes i Grums 1978, men familjen flyttade till Åmål redan ett par år senare, så det var i Åmål hon växte upp. Efter studenten från Karlbergsgymnasiets naturvetenskapliga linje flyttade hon till England ett år.
– Jag ville bli bättre på engelska. Där jobbade jag med människor med intellektuell funktionsnedsättning, säger Sofia Svarfvar.
Året i England följdes av studier i Uppsala där hon läste biologi och kemi och utbildade sig till miljöekonom. Som 20-årig student fick hon också genom Svenska kyrkan ett stipendium som innebar en resa som volontär till Costa Rica. Denna och andra senare resor förstärkte ett intresse, som funnits med henne ända sen barndomen, mycket via kyrkan.
– Insikten att vi måste dela med oss och att det lilla betyder något fick jag nog redan som liten i söndagskolan. Med mina resor kom även insikten om att det finns en direkt länk mellan oss här i Sverige och omvärlden och att vi både påverkar och är beroende av varandra. Som när vi köper bananer, säger hon.
Bott i Sydafrika
Sofia Svarfvar har nu sedan många år jobbat med internationell biståndspolitik för ACT Svenska kyrkan som tidigare hette Lutherhjälpen. Rättvis handel och de globala målen i Agenda 2030 tillhör hennes arbetsområden. Hon har sin arbetsplats i Uppsala – för tillfället med fokus på södra Afrika – och har en period varit bosatt i Sydafrika.
– Behoven är oändliga. Vi som rikt land har ett ansvar och vi behöver hitta sätt att stötta jämställdhet, demokrati och klimaträttvisa, säger Sofia Svarfvar.
Hon ser sitt arbete som en förmån och som ett sätt att binda ihop ett engagemang.
– Jag får jobba med demokrati och mänskliga rättigheter. Det är häftigt att vara med och bygga organisationer och stötta aktivister och människorättskämpar, säger hon.
Inte självklart
I november i fjol debuterade Sofia Svarfvar även som romanförfattare med boken ”Där träden växer” som utspelar sig kring ett storskaligt trädplanteringsprojekt i Uganda. Skrivande har inte alltid varit något som fallit sig självklart för henne, men hon har skrivit mycket i jobbet och har alltid tyckt om att berätta. För tio-tolv år sedan började hon skriva skönlitterärt.
– Ja, jag bara gjorde det helt plötsligt. Det var som att de här karaktärerna fanns redan. De kom till mig, säger Sofia Svarfvar.
Bokens huvudkaraktär Sara kommer från Arvika, men bor i Stockholm där hon jobbar som investerare. Hon har ett behov av att lämna sitt förflutna och vill göra karriär, men tycker inte riktigt att hon kommer till sin rätt. Som investerare åker därför Sara till Uganda. Hon möter där Grace, en karismatisk ugandisk kvinna som vill utveckla sitt land, men inte med det klassiska biståndet. Konsekvensen av trädplanteringen blir att flytta en hel by och flera intressen kolliderar.
Kvinnornas perspektiv
Romanen berättas ur olika kvinnors perspektiv. Förutom Sara som vill göra karriär, Grace som vill utveckla landet och bygga ett imperium, så ses händelserna även genom bykvinnan Marys ögon.
– Marys man jobbar med trädplanteringen. När mannen försvinner startar hon och en väninna en egen utredning kring detta, säger Sofia Svarfvar.
Bokens fjärde karaktär heter Lindiwe och är en ung investerare på uppgång.
– Lindiwe kommer från Sydafrika, så hon är också en ”utböling”. Det är lätt att man ser Afrika som en enhet och jag ville utmana den bilden, säger Sofia Svarfvar.
Enligt beskrivningen på omslaget handlar romanen ”om en global värld där kvinnor får kämpa för att bli sedda, om makt och pengar och om svårigheterna med att lyssna”. Sofias första tanke var att handlingen skulle utspela sig i Sydafrika.
– Men den hamnade i Uganda. Det är mycket som kan hända i skrivprocessen, säger hon.
En lång process
Vägen till färdig bok har varit lång. Vid sidan av sitt jobb med internationellt bistånd och familj med sambo och två barn, har hon arbetat med boken korta stunder i taget.
– Jag kanske har skrivit i 40-minuterspass. Det gäller att hitta de korta stunderna att skriva, säger Sofia Svarfvar.
Under arbetets gång har hon gått många skrivarkurser där hon bland annat lärt sig mer om hur man bygger upp karaktärer och dramaturgi. Att skriva skönlitterärt har väckt upp nya sidor hos henne.
– Det var skönt att kunna släppa det faktamässiga och bara låta det flöda på. Skrivandet är ett hantverk och ju mer man gör det desto lättare blir det. Jag känner även att jag kan ta till mig böcker på ett annat sätt sen jag började skriva, säger Sofia Svarfvar.
Positiva reaktioner
Det är inte så många som har känt till att hon har hållit på med romanen under så lång tid och det var inte förrän i april i fjol hon berättade för folk att hon skulle komma ut med en bok. Reaktionerna hon fick var både förvåning och nyfikenhet.
– Det är en del av mig som får komma fram som jag inte har visat innan, säger Sofia Svarfvar.
Hon tycker att hon fått positiva reaktioner på boken sen den kom ut i november och vill gärna lyfta fram att den inte bara handlar om biståndsvärlden utan även innehåller mycket spänning. Sofia poängterar att huvudpersonen Sara inte är hon själv.
– Nej, Sara är inte jag. Hon är sin egen karaktär. Men jag har använt erfarenheter.
Handlingen i ”Där träden växer” kopplar hon till resonemanget om hur vi både påverkar och är beroende av varandra. Hon beskriver det som att romanen handlar om människors olika drivkrafter och om möten mellan människor och världen.
– Varför möts vi inte? Varför blir det inte bra? Vilka är drivkrafterna? säger hon.
Viktigt med utbyte
Sofia Svarfvar ser utbytet mellan människor som väldigt viktigt för att hindra negativa krafter som vill stoppa liberal utveckling kring sådant som abortlagstiftning och hbtq-frågor. Hon tar upp Ugandas hårda antigaylagar som ett exempel, där förutom extremt hårda straff på att leva samkönat, även lagar om krav på angiveri varit på gång.
– Vi måste bygga motståndskraft mot detta, liksom mot klimatförnekelse, säger hon.
Sofia Svarfvar bor på landet mellan Uppsala och Knivsta tillsammans med sin sambo, en sjuårig dotter och en nioårig son. Hon pendlar till jobbet i Uppsala och trivs med lugnet på landet. Familjen besöker gärna hemstaden Åmål där hennes föräldrar bor kvar.
– Vi brukar vara här ganska ofta på somrarna och påskparaden är en höjdpunkt sen länge. Barnen älskar Åmål. De gillar att bada på Örnäs, att cykla runt och att segla till Svegön, säger hon.
Nytt på gång
I slutet av april var Sofia Svarfvar i Åmål för att presentera sin bok och delta i ett samtal kring den på en av Bokdagar i Dalslands författarkvällar. En av delarna i hennes nya roll som författare är just att möta en publik och att kunna lämna över tolkningen av texten till läsarna.
– Det handlar om att landa i karaktärernas utveckling, att lära sig att våga släppa och att vänja sig vid att andra har makt över texten nu. Det är häftigt när det är gjort, säger Sofia Svarfvar.
Att hon kommer att fortsätta skriva står helt klart och även om hon inte kan säga så mycket om det än så flaggar hon för att en ny bok redan är på gång.
– Ja, jag skriver på en ny roman och den kommer inte att utspela sig i Afrika utan i en svensk småstad, säger Sofia Svarfvar.