Kjell-Åke och Gunvor Wivatt, som skjutsat generationer av barn till och från skolan sedan 1970-talet, går i pension.
I lördags skulle de dricka kaffe med sin familj – trodde de.
Men i Mo bygdegård väntade över hundra personer som ville avtacka dem med en rejäl överraskningsfest.
År efter år, i väder och vind, har Kjell-Åke och Gunvor Wivatt kört barn till och från skolan. Nu går de i pension – och Wivatts taxi läggs ner.
Skoleleven Sanna Furukärn kom på idén om att tacka av dem med en rejäl överraskningsfest och mamma Monika Furukärn var inte sen med att nappa på förslaget. De tog genast kontakt med ansvariga för Mo bygdegård.
– Vi har delat ut lappar i alla brevlådor i Mo, Packebyn, Segersbyn, bort mot Kasenberg, Risa och Kålsäter, överallt där de har kört sina bussar. Förutom i deras egna brevlåda förstås, och inte heller i deras grannes som de brukar ta in posten åt, säger Monika Furukärn.
Köpte drömhammocken
Planerandet av festen var igång, och hela 102 personer anmälde sig till kalaset. Dessutom samlade de in 10 850 kronor till en present, och turligt nog hintade familjemedlemmar och vänner till Kjell-Åke och Gunvor Wivatt om att paret var rejält suget på en hammock.
– Dessutom blev det en slant över som de får välja själva vad de vill göra med. Hela bygden har ställt upp, det är som en dröm, säger Monika Furukärn och fortsätter:
– De har betytt så otroligt mycket. De har haft stenkoll på vartenda barn och alltid stannat och tittat så barnen kommer innanför dörren innan de åker vidare. Som förälder har det känts fantastiskt, en sådan trygghet.
– Världens bästa grannar är de också, flikar Pelle Larsson in.
15 tårtor
Hela 15 tårtor hade bakats av gästerna inför överraskningsfesten, och Anna-Carin Anderssons hamnade på hedersbordet.
– Jag åkte med Kjell-Åke när jag var liten, och nu har mitt barn också åkt med. Tårtor är lite av en hobby för mig, och på den här tårtan har jag återskapat hans buss. Han är helt ovärderlig att ha som busschaufför, säger hon.
Tre generationer
Fler som anlände till festen hade förstås varma minnen från Kjell-Åke och Gunvor Wivatts år bakom bussratten.
– De känner sina barn så väl. När Gunvor fick veta att ett av barnen hade diabetes införskaffade hon en blodsockermätare, och när barnet blev lågt på blodsocker under färden stannade hon vid en affär längs vägen och köpte druvsocker. Den personliga omsorgen är verkligen helt otrolig, det är vår Gunvor och Kjell-Åke det, säger Lena Kock.
Hela tre generationer som blivit skjutsade av paret Wivatt befann sig på överraskningsfesten.
– Kjell-Åke körde mig i början av 70-talet, och därefter min son Simon Blanck under 90-talet. Och på senare år har även mitt barnbarn åkt med. Det här känns som en epok som går ur tiden, säger John Furukärn.
Att Wivatts taxi inte fått barnen till eller från skolan i tid har inte hänt särskilt ofta, kan konstateras.
– En gång var det en sådan halka så Kjell-Åke inte tog sig uppför backen med bussen. Då kom Kjell-Åkes pappa, Paul, och drog upp dem med traktorn, säger Pelle Larsson.
”Så mycket att tacka för”
Sofia Westlund Englund med familj befann sig på överraskningskalaset.
– Gunvor körde vår son Martin och dotter Moa när de började förskoleklass, och under alla dessa år har hon varit en klippa. Om de skulle ha med en kompis hem från skolan fick kompisen alltid åka med i bussen, och om barnen av någon anledning inte stod i tid på platsen för skolskjutsen ringde Gunvor alltid och dubbelkollade. Det kan även ha hänt att hela familjen hade försovit sig, och då vaknade vi av Gunvors telefonsamtal så vi tog oss till skola och jobb någorlunda i tid, säger Sofia Westlund Englund och skrattar.
När Sofia Westlund Englund och maken Ove blev familjehem till en pojke som skulle börja förskoleklass för fem år sedan kom både Kjell-Åke och Gunvor Wivatt hem till Sjövik och presenterade sig.
– Vi blev familjehem åt en till liten pojke 2021 också, och båda gångerna har Kjell-Åke och Gunvor låtit pojkarna provsitta bussen i lugn och ro och träna på att ta av och på säkerhetsbältet. Tack vare detta var oron hos pojkarna betydligt mindre än om de inte hade fått möjligheten att träffa Gunvor och få provsitta bussen, säger Sofia Westlund Englund och fortsätter:
– Vi har Gunvor att tacka för så mycket mer än skjuts till och från skolan, och vi är evigt tacksamma för den trygghet hon har gett både oss föräldrar och våra barn.
Rörda till tårar
Hela bygden hade lyckats hålla överraskningen hemlig för Kjell-Åke och Gunvor Wivatt, som först åt en middag på Dalslands skafferi med barn och barnbarn på lördagen. Därefter skulle de tillbaka till Mo för en kaffe. Trodde de, alltså.
När de svängde in på parkeringen till Mo bygdegård var lokalen fullsatt av gäster, och till och med ett gäng nyfödda bebisar lyckades vara alldeles knäpptysta tills Kjell-Åke och Gunvor Wivatt eskorterades in i byggnaden. Konferencieren Monica Furukärn tackade dem för deras år som busschaufförer – och en och annan tår rann hos både Wivatts och gästerna.
– Alla våra barn är här. Allihop. Det är helt otroligt, säger en rörd Gunvor Wivatt.
– Jag kände igen vissa bilar som stod på parkeringen och undrade vad jag har missat nu, säger Kjell-Åke Wivatt.
– Det här hade jag inte en aning om. Nu förstår jag varför jag inte fick ta egen bil hem, fortsätter han och skrattar.
”Kommer sakna barnen”
Vanligtvis kör inte Kjell-Åke eller Gunvor Wivatt några bussar om somrarna eftersom skolbarnen har sommarlov, så att de numer har gått i pension har inte märkts av ännu, menar de.
– Det kommer nog i augusti. Åh, vad vi kommer att sakna barnen, men det ska bli lite skönt att inte gå upp klockan fem varje morgon, säger de.
Vad ska ni hitta på under pensionen?
– Ta hand om trädgården, den är lite eftersatt just nu. Annars ska vi bara ta dagen som den kommer.