Affischnamnet Nikki Hill rockade med pondus och attityd och omgiven av skickliga musiker.
Men det var oroväckande lite folk inne på terminalen på lördagskvällen. Det är illa om inte bluesfestpubliken ska räcka till bluesföreningen.
När Nikki Hill drog igång med en Creedencelåt strömmade publiken till med raska steg ut på asfaltsplanen från stora läktaren och utifrån. Hon lyfte kvällens stämning till en ny nivå och var utan tvekan den artist som drog mest folk på lördagskvällen. Men antalet åskådare var långt från det publikhav som bredde ut sig på fredagen när Louise Hoffsten och Walter Trout spelade och det dröjde dessutom inte länge innan publiken började droppa av.
Damernas afton
Efter det starka fredagsprogrammet var det uppenbarligen många som lät sig nöjas. Det var betydligt mer folk nere på stan och det var oroväckande få som valde att gå in på bluesterminalen. Under stora delar av lördagskvällen var det kanske 300–400 personer på plats framför scenerna.
De som var där fick emellertid ta del av en damernas afton som hette duga. De kvinnliga sångarna dominerade och coolare än Nikki Hill går inte att bli.
Genregränser är svåra att dra och den här blueskvällen innehöll lite av varje. Musiken drog hela vägen från rock’n roll till norsk folkmusik även om blues och bluesrock är grunden. Det var en kontrasternas kväll, från Nikki Hills vita, glänsande lackstövlar till Reidar Larsens Birkenstocktofflor.
Selfies med fansen
2019 års juniorpristagare Tove Gustavsson, som fick inleda, är alltid bra. Så även den här gången. Hon har sin kände pappa Kjell Gustavsson på trummor och i bandet ingår också Andreas Rydman, Matte Gustafsson och Surjo Benigh. Hon känner väl till Åmål och avslutade spelningen med en slängkyss till publiken. Efteråt sågs hon vara ute i vimlet och ta selfies med fans.
Katie Henry, uppvuxen i New Jersey, spelar både keyboard och gitarr men framför allt har hon en skön röst som sticker ut på ett positivt sätt och hon stod för en av kvällens angenäma musikupplevelser. Hon delade band med Will Jacobs som spelade senare under kvällen och han fanns även med som gitarrist under hennes spelning.
Katie Henry kallar Åmål för en fantastisk erfarenhet och hoppas kunna komma tillbaka till Sverige fler gånger.
Under fredagen sågs både hon och Will Jacobs ute i publiken som vanliga åskådare.
– Festivaler som den här handlar om att samlas tillsammans och få en påminnelse om att du inte är ensam, säger Katie Henry.
Norges bluesdrottning Rita Engedalen och blueskung Reidar Larsen är pålitliga och har en trogen fanskara. Det var onekligen en hög andel norrmän i publiken när de spelade.
Extra nostalgikick
Åmåls mest kände trummis Dan Magnusson spelade först med Rita Engedalen och fick sedan avsluta terminalprogrammet med en särskilt insatt nostalgikick – återföreningen av Hobo’s rhythm n’ blues section.
Hobo’s var med redan från början, och spelade på den allra första upplagan av Åmåls bluesfest i Örnäsparken 1992. Åmålsbandet var sedan stadigt återkommande på programmet de första fem festivalerna. På scen fanns nu åter Jimmy Östlund på gitarr, Janne Svensson på bas, Bruno Yxenholt på munspel och sång och Dan Magnusson på trummor.